Haters gonna hate

Jag har funderat på om jag borde berätta en grej. Jag har fått en ny härlig erfarenhet nämligen. En hater! En alldeles egen liten arg hater. Är ni avis? Va inte det. Det är sjukt drygt faktiskt.

Det började för ett par veckor sen när en snubbe, vi kan kalla honom Kajsa-Stina, började skicka meddelande på fejjan (grunden till allt ont?). Det verkade chill till en början. "Roliga" klipp på youtube och sånt. Men som ni vet är jag inte särskilt road av sånt. Så jag svarade med måtta till en början, men sen slutade jag helt. När Kajsa-Stina märkte att jag slutat svara eskalerade det och det blev väldigt otrevligt. Ibland sa Kajsa-Stina att han älskade mig och ibland sa han tvärtom. 

Jag fick rådet av mina fellow psykologstudenter att absolut aldrig svara, oavsett vad han skrev. Och ojoj vad han skrev! Dag som natt. Kajsa-Stina verkade knappt ha tid för att gå och bajsa! Jag fick bita mig i tungan många gånger för att inte svara. Det hade ju varit gött att få ge svar på tal. Men jag lyssnade på mina kloka vänner. 

I onsdags fick jag nog och blockade Kajsa-Stina. Det var inte längre hållbart att få meddelande varje timme. Och det var lite pinsamt en gång när jag misstänker att min handledare såg att jag fick ett meddelande där det stod "jag tror du njuter av att bete dig illa mot män".

Efter facebook-blockningen pepprade han sms. Nu är Kajsa-Stina även blockad på telefonen och allt är återigen frid och fröjd. Och jag hoppas givetvis att Kajsa-Stina kan få ordning på sitt stackars liv.