Jaaahapp. I och med att löven bytt färg och att det snöade förra veckan är det dags att medge att hösten är här. I gamla inlägg från tidigare höstar hittar jag svordomar och texter om skitliv. Det är en hård tid när mörkret faller. Det spelar ingen roll hur livet ser ut. Det blir alltid same procedure as last year. Och för varje år som går testar jag nya (överlevnads)strategier för att palla ännu en höst.
Ett inlägg från 22:a november 2009: "Hur lat är man om man inte ens orkar gå ut och gråta i regnet?"
Den här gången ska jag inte oroa mig. Det är dags att bara embraca sina känslor. Även fast det är i-landskänslor så funkar det inte jättebra att bara ignorera dem. Jag tror att det är asvanligt att folk deppar ihop nu när det konstanta mörkret kommer. Acceptera och härbärgera! Det känns ju logiskt att vi peeps blir less när solljuset försvinner och det blir ruggigt ute. Det är okej. Kom an bara!
I år är jag ju faktiskt ett år äldre än senast. Och därmed klokare än någonsin(?) Jag har en ny strategi som handlar om att rå om mig själv. Göra saker som bara rör MOI. Känna efter. Vad vill jag och vad mår jag bra av? Yadayada, men det är inte alltid solklart faktiskt.
Just nu handlar det mycket om att pyssla och dona. Löv it. Att preppa idet för långa nätter. Lite nytt ljus i form av en ljusslinga längs väggen högst upp vid taket och stearinljus i olika former. Ljus är bra. Annars är det mycket klippa å klistra å sticka å brodera.
Se här:
Jag älskar ALLA SLAGS djur och psykedeliska saker (OBS ej knark). Varför inte kombinera det man gillar i tider som dessa? Pasta och potatis! Eller som i det här fallet; djur och lite flipp. Med hjälp av några slitna gamla 70-talsböcker, en om däggdjur och en om rymden, gjorde jag en liten tavla. Hehe. Det är något visst med att ge sig själv hemgjorda saker.
Och bums ska det hamras opp på väggen! Bredvid andra diverse värdefulla grejer JAG blir glad av (fr.v. kärleksbrev, berguvstallrik, finaste tavlan från Vindeln och lite annat smått å gött).
Jag gillar ju mina klänningar och kjolar alldeles för mycket för att kunna lägga dem på hyllan under vinterhalvåret. Jag kör på Ica maxis termotajts! Det ser ut som vanliga strumpbrallor men har typ fleece på insidan. Alltså fattar ni känslan. Känslan av great success! Jag kör alltså mina outfits året runt. Det är bra för mig.
Att kunna glassa omkring i toppar som ibland blottar lille maggen är en härlig känsla i oktober. Trots att minen för tillfället på bilden säger annorlunda. Jag har tagit makt över hösten. Den tvingar inte på mig mer kläder än vad jag vill ha. Ha!
Och apropå att ge sig själv hemgjorda saker så håller jag på att sticka sockor. Det är kanske femte gången jag lär mig sticka. Den här gången ska jag inte glömma bort hur man gör, för det är ju ganska festligt. Gillar ljudet av när stickorna slår mot varandra. Det som är lite jöbbigt är att jag hela tiden måste cykla till Kak för att få hjälp. Imorgon ska "jag" sticka första hälen.
(Den här bilden togs i syfte att visa Kak hur långt jag hade kommit och fråga hur mycket mer jag skulle göra).
Det vore inte rimligt att redan se ljuset i tunneln för det är ju jättelångt bort (sju månader). Men jag tror det kommer gå an, det här. (Annars kan man ju painta in sig själv framför en valfri sommarbild och leva i en fantasivärld återstående tid).
- to be continued -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar