Uppdatering 1 (av 2)

För att stilla paniken över att tiden (livet, life etc) svischar förbi snabbare än vad som är OK, tänkte jag ta en tillbakablick. Ett litet eget urval av vad som hänt lately. Dvs not much. Pga hard working praktikant. 

Men här sitter jag och dricker en liten kaffe och är nöjd över att terminens sista skolgrej är inlämnad. Nu är det bara fyra pass kvar på praktiken, sen är termin 5!fem!five! avklarad!

Hurra hurra! Sen blire iofs 5 veckors work på samma ställe (fånt nog av tvångsvård!) innan sommarlov. Mitt älskade sommarlov har fått banta ner sig ett par veckor. Men det är dags att  börja fylla på CV:t lite och roffa åt mig lite pengar.

Nu börjar tillbakablicken, såattnivet. Sätt er till rätta och luta er tillbaka. För här kommer mannaminnets längsta inlägg. Varsågoda.

En kväll ringde min äldsta storebror och frågade -lite sådär i förbifarten- när jag går upp på mornarna nuförtin. Kan tyckas vara en märklig fråga. (Det är det). På morgonen därefter, 7 minuter innan min väckarklocka ringde, ringde han och sa att han stod utanför dörren.

Härligt och sköj att få besök! Detta är mitt tredje besök på två och ett halvt år. En är ju lite svältfödd på sånt. Han stannade i en vecka och vi levde high roller-life. Han lärde oss spela musik och fixade hemkörd mat på sena kvällar.

På helgen var det dags för Commotion och kollektifvet styrde som vanligt upp med en trevlig uppladdning. Den här gången med inslag av livemusik. Se här:

God stämning! Som höll hela kvällen ut. Och på morgon for vi ut till stugan vid havet. Det var kallt och vi var trötta och uttorkade. Men lite jamning har väl ingen blivit mer bakis av (?).

En oslagbar duo! Här spelar vi en kinesisk poplåt.

Jag trivs JU himla bra på min praktik. En sak som är en extra gräddklick på grädden på moset är Frans. Frans är en terapihund som jobbar där. Jag älskar Frans. En dag frågade min handledare om jag kunde vara hundvakt...! Jag fick inte fram ett ord:

Med tindrande ögon släppte jag in Frans i kollektivet. Frans verkade dock lite blyg inför mina andra vovvar. Kanske pga att vissa är större än honom.

En av Frans många bra egenskaper är att han gillar att sjunga med i vissa låtar. Han har en liten fantastisk repertoar på fem-sex låtar.

Ska fråga om han vill va med i vårt band! (mer om att jag, hehe, är med i ett band längre ner)

Jag har aldrig sovit så bra och så dåligt på samma gång. Lyckan att ha ett litet liv bredvid sig var så stor att jag vaknade till flera gånger för att se att det var sant.

Det känns helt freakin amazin att min största dröm i världen är att ha en hund för det är inte direkt en orimlig dröm. Större idioter än jag har väl haft hund förut. Tänker jag.

Nu när vädret finally så smått börja tillåta att man vistas utomhus känns livet mycket enklare. Det där välbekanta bubblet i magen som består av hälften törley och hälften fjärilslycka. En kan verkligen se möjligheter igen. 

(Dock är det lite blåsigt. Det kostar på att bo i en kuststad). Jag har väl ungefär en miljard miljoner finfina bilder på mig och Anton. Här är en ännu en härlig vårbild till exempel.

Älskade Scharinska som inte finns längre *ledsengöbbe*

Vi har -som sagt- startat en band! Vi heter Allemansrätten. Alla som vill vara med får det! Vi är redan över tio pers! Det blir en härlig feeling och själ i bandet när det finns så mycket vilja och happiness. Vi har en alldeles egen replokal som ligger nere i källarn. Det står egentligen bastu & motion på dörren. Men allt är väl relativt?

Vi försöker repa en gång i veckan. Och det är alltid så himla kul. Men eftersom vi är så många är det det sällan som alla kan. Men alltid är det några som kan :))) Här är en inspelning från ett rep. Det är Allemansrätten försök på Daft Punk - Get lucky. 

Vi fick en spelning på Kak och Isabels utflyttningsfest! Det var kul! Och pirrigt faktiskt. Men jag är så glad att jag bestämt mig att jag vill lära mig spela instrument (obestämd form).

Kolla vilken rejäl (och nöjd?) publik:

Jag fick även syn på en bild på oss på Instagräm:

Men nu ska jag lära er något. Som jag fick lära mig the hard way. Kombinationen att vara full och i gasen och ha tillgång till en ukulele är LIVSFARLIGT. Ukulelen var BLODIG. Överallt. Det skvätte blod från mina stackars fingrar. Och inte nog med det. Se:

Blåsa! Och...

Mina stackars ackordfingrar är in the making of att få reptilhud. Men jag är en glad spelman ändå:

✌︎

Det hära med livskvalité. Jag tror att det kan vara t ex att vakna upp i ett solljust rum av att bästisen i rummet bredvid hälsar gomorron genom väggen. Och man har en heeeel dag med inga måsten. Den här praktikterminen har inte direkt skämt bort mig med såna dagar.

Anton har tagit studieuppehåll och bangar sällan på långfrullar, stadsstrosningar, filmkvällar och random utflykter. Livet har känts mer än fint dessa dagar.

Och känslan av att ha en sommarstuga bara ett par mil utanför stan... Det är också en härlig grej att ha. Än så länge har det dock varit iskallt de dagar vi pallrat oss ut dit. Men ändå! Hellre grilla körv inomhus i stuga än inte grilla nån körv alls!

Jag höppas att jag kommer hänga en del i stugan nu när jag blir här lite i sommar. Jag ser framför mig att jag och Linnéa ska ligga i gräset och spela skipbo. Bada, äta smarrigt och ro ut och toucha horisonten med båten. Sommar, va. Vilken bra årstid.

Sen bliddere PÅSK! Och jag begav mig söderut! Hem till älskade S t j ä r n s u n d.

Jag romantiserar stället. Men herre vad jag älskar den lilla byn. Där ska jag och min animalz leva och frodas när jag bott klart på andra ställen. 

Det var iofs bara en blixtvisit nu över pösk. Men jag hann med att fullfölja påsktraditionen hos Bekes familj (charaderleken), jamma med bror och hans kömpisar och hälsa på Kak och hennes familjs animals.

Djur. Hur mycket kan man älska (?!?=?#??#!??€!!#")

Mamma har ju två djur som jag älskar beyond words. Den ena skyr mig som pesten, tyvärr, men den andra gillar mig. Tur!

Tilda och Åke ♡

Så här vill jag ha det resten av livet. Ha nära till amigos, la famillia och skogen. Spela musik i solen och ha det gött etc. Och det är inte omöjligt. Man bestämmer själv över sitt liv, vissa verkar ha glömt bort det. Men jag ska i alla fall ha det precis som jag vill. bannemä.

Men jag hade ändå en liten baktanke med min blixtvisit. Nämligen. Att. Jag. Skulle. Hämta. M.I.N. B.I.L! Detta kan vara bland det bästa som hänt i mitt lille liv. Och det handlar faktiskt inte bara om det materialistiska. Det handlar om känslan att vara bilägare som i sin tur leder till frihet och möjligheter. Utflykter, stora loppisfynd osv.

Den är nästan för fin. Så jag måste pimpa den. Göra den till min. En hundheadknocker i bakrutan och mormorsrutor på sätena.

Den kommer bli så himla fin. Och jag kommer kunna ha den länge. Min första hund kommer åka i den. Den tanken är _svindlande_

För att provåka den hämtade jag upp mina två amigos. Vi körde ner till folkan och parkade alldeles vid vattnet. Sen satt vi där. Mina bästisar å jag. I min bil. Samma vänner som jag cyklat med stödhjul med.

♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎

Sen vare dags att återvända norrut igen. Och helv vilken känsla att packa in sina saker i SIN bil och hämta upp sin bästis. Och sen styra kosan mot Ume. Helv.

Vi stannade femtioelva gånger. En resa som kanske skulle ta typ max 7 timmar tog oss över 11. Men jösses vad vi trivdes. Vi stannade vid vägkrogar, fina platser, loppisar och tog en sväng i Sundsvall city. Och vädret var fint. Vid Ångersjön stannade vi över en timme. Rulllade omkring i gräset, hade picknick och spelade ukulele och sjöng. Det kändes som en semester. En lyxresa. Blir varm i mitt stenhjärta när jag tänker på't.

Jag tror nog jag stöppar hära. Jag har minst hälften kvar. Det kommer en del two snarast.

- TO BE CONTINUED -