Jag vek en svan och hängde den i fönstret

Det är oroliga tider på universitetet. Vi vankar av och an för på torsdag är domedagen här. Det låter kanske överdrivet, men det är det inte. Det handlar om lottningen av de snålt få praktikplatser som finns här i Umeå. På torsdag får jag alltså reda på om jag måste flytta i januari. Det vill jag inte. Praktiken är ju hela nästa termin, och det är en lång tid när man är ung och dum. Jag skulle kunna tänka mig att flytta till Göteborg, såklart, men det verkar svårt för institutionen vill vääääldigt gärna att man håller sig i *trumvirvel* Västerbotten, Västernorrland eller Norrbotten.

Jag vill inte högre upp i det här landet.

 :( 

Men jaja, det är på torsdag, det. Än så länge svävar jag i den härligt naiva ovissheten. Därför har jag fortsatt preppat mitt crib för en lång vinter. Här blir jag kvar. Banne mig.

Jag har bytt gardiner för att få plats för mer växter. Det finns tankar om att ägna ett helt inlägg till mina fem växter. Så mycket har de kommit att betyda för mig. En annan sak som är irreplaceable är Bekes porträtt av mig (anno maj 1999) som sitter ovanför huvudkudden. Egentligen borde jag fixa en ram till den, men jag är rädd att snorfläcken på sidan av papperet inte skulle synas då. 

Sängen tar upp all yta i mitt lilla rum. Men vad gör det när det enda jag gör här är att streama, sova och det andra. Ljusslingan längst upp är en bra medicin mot höstdepp.

Mitt skrivbord som aldrig har använts som ett skrivbord. Men ändock så användbart! Favorithunden Zlatan från Falun sitter där. (Lägg gärna märke till min nya lilla unicorn bredvid honom! Jag hittade den på Pingstkyrkan och Emma sa att nu hade jag tappat det).

Sist men inte sämst. Mina kläder. De gör livet worthwhile. Och givetvis min älskade skolaffisch  som föreställer "Hund". Say no more.

Jag har ingen aning om vad jag skulle ta med mig om det började brinna. Kanske blir jag kvar här.