Jag tänkte ta tag i detta sk blöggande igen. Rätt ska va rätt så jag börjar där jag slutade. Jag har papper (true!) på att mitt minne inte är att lita på, men vi gör väl ett försök.
Det kommer bli fler inlägg, sex stycken skulle jag tro. Varsågoda!
Det kommer bli fler inlägg, sex stycken skulle jag tro. Varsågoda!
Efter midsommar kom mamsen och hennes vänner -precis som alltid!- för att tillbringa en vecka i stugan. Jag brukar ju vanligtvis vara en i gänget, men i år var jag ju redan i krokarna. Och lämpligt och lägligt nog jobbade jag bara tre dagar den veckan så jag hann tillbringa en hel del tid där ute.
Åke och Tilda är riktiga morsgrisar (ja mä) hur mycket jag lockade och pockade ville dom inte sova bredvid mig (heartbroken).
Jag har ju sedan alltid haft svårt att sova om inte jag får somna till något feelgood att titta på, typ Simpsons. En annan sak som också råder bot på min sömnlöshet är att sova bredvid någon hårig. Även detta berättade jag för Åke och Tilda, men ändå dissade dom :(
Men på dagarna ville de hänga med mig! Gärna i vattnet!
Uppfinningsrike Åke gjorde en egen hinderbana innehållande hopp över liten terrier.
Livet lekte och det kändes som minisemester. Att kunna åka ut till stugan efter jobbet och hänga med hundarna. Det var fint, det.
Nu kände jag mig redo för att kötta de sista veckorna på jobbä. Men det är ju trist med avsked. Jag tog en promenad med Tilda på tumanhand.
Inget går upp mot en uppfriskande prommis med lilla Tilding. Hon älskar att gå på promenader med mig... :(
Och Åke. Min beloved lilla gubbis. Hjärtat går sönder av att säga adjöken till honom.
♥
Men det är ju ändå gött att vara hemma. Himma är ju himma! Och att vara ensam i ett annars så fartfyllt kollektiv är också lite härligt. Saker man t ex kan göra:
- Dricka rövin i badkar å titta på skräckis - CHECK!
Vissa dagar satt jag i soffan och hetsstickade mössor och sockor i TIMMAR utan paus (tills kisset vandrat upp i njurarna). Får en släng av mani när jag väl får tummen ur.
Nu så här i efterhand kan jag avslöja att det bara blev en socka, knappt. Men jag är mkt stolt över att jag kunde göra den ökände hälen alldeles alena. Det ska nog bli en redig tant av mig mä.
Apropå stolt. Jag har lyckats hålla en av mina köttätande växter levande. Maneater heter den (och i efterhand kan jag avslöja att den FORTFARANDE lever och frodas!)
Apropå stolt. Jag har lyckats hålla en av mina köttätande växter levande. Maneater heter den (och i efterhand kan jag avslöja att den FORTFARANDE lever och frodas!)
Jag har så många härliga växter som jag älskar som om de vore animalz. Ska presentera dem nån dag.
Häromdan hade vi moviekväll hos oss och då var det en tjej som fick syn på min groteska mårbackapelargon och blev så imponerad. Och jag blev så glad. Älskar folk som fattar grejen. En annan tjej från samma kväll blev starstruck av mitt elefantöra (de är ju tydligen svåra att få tag i pga blivit hipsterblomma). Jag lovade henne en stickling.
Sommar rullade på. Jag var ensammen i kollektivet livet och jobbade. Det var en helt okej tid i livet.
Bortskämd som jag råkar vara brukar jag ju vanligtvis ha sommarlov såhär års.
Förutom mina härliga klienter å kollegor har jag även stött på några djur på jobbä. Se här:
Grodbebisar! Jättemånga! Blev jätteglad!
En annan tidig morgon när jag svischade fram i min lilla pärla på väg till jobbä fick jag syn på något på vägen. Två hästar hade rymt och vandrade omkring i inlandets djupa skogar. Jag stannade bilen och lät dom gå vidare.
Sen precis när jag började rulla vidare kom det en älg i full fart och tvärbromsade så att den nästan trillade omkull nån meter från mig. Kul med djur, tänkte jag!
Pga det dåliga minnet, eller förmågan att förtränga, minns jag inte hur många gånger jag motionerade i somras. Jag tror jag lyckades ta mig iväg till Gimonäs elljusspår två gånger och till Iksu noll gånger.
Nästa år ska jag bli bättre på hälsa. Få bättre flås, slippa få ont i ryggen och att armarna domnar bort. Längtar efter en tjufemåri kröpp!
En annan kväll skulle jag och Robina iväg på kalas! Jag tog på mig en lämplig tröja.
Och bäst av allt och spiken i kistan... Det var en hund på kalaset. Hur mycket kan man tycka om en annan varelse???!?
Efter denna kväll/natt/tidiga morgon började -det redan sådda- fröet att gro i ilfart... (mer om detta senare.........)
Sen kom äntligen dagen för FLYTT! Mina härliga amigos Linnéus och Antonius och jag ska skulle bli kombos och kollektivister på Pedagoggränd.
Vi drack mimosa och åt sushi. Och gladde oss åt vårt fina nya hem!
Sen började flyttstöket. Det var tamigfan det jävligaste jag gjort. Flytta från fjärde våningen (ingen hiss) till tredje våningen (ingen hiss). Och mestadels alldeles by myself. Att bara flytta alla växterna tog ett flyttlass. Får nackspärr bara av att tänka på't.
Förargliga saker hände!
Mindre förargliga, till å me riktigt trevliga grejer hände. Vi började lära känna en av våra grannar.
Hans heter han, men vi kallar honom Bosse (av okänd anledning). Senare visade det sig att vi hade två till härliga grannar. Glenn och Shiva. De kommer ofta på besök och det tycker vi är så festligt. Sen har vi ju några tvåbenta grannar också såklart men jag vet inte vad dom heter.
Den 13e juli jobbade jag min sista dag på jobbet. Då hade jag varit där nästan varje dag sen 20e januari. Det var så sorgligt och jag grinade hela vägen hem. (I efterhand kan jag berätta att jag jobbat extra där under hösten).
Sen kom min och prinsessans dag. 14e juli. Dagen då jag blidde 25!! Jag började med en förstklassig ensamlunch.
Sen började jag baka till mitt lilla kalas. Försökte mig på att göra mammas goda jordgubbstårta, men fan asså. Det kan aldrig bli lika bra när man gör det själv.
Förutom tårta och kärleksmumsmuffins bjöds det även på Mimosa och lite annat gött.
Några tappra sommarumevänner pallrade sig till Pedagoggränd och jag blev så glad. Jag blir lätt obekväm vid såna här tillställningar, men jösses vad glad jag blir när jag tänker tillbaka påre. Så tacksam för mina älskade amigos. 4-evah.
Sen hände något som skulle komma att förändra hela mitt liv och uppenbarelse.
På kvällen på min 25 årsdag tog jag till slut det slutgiltiga beslutet att skaffa hund. Kommer aldrig att glömma den här processen och känslan. Det lilla djuret har förändrat mig i grunden och gjort mig till (citat från Emma) "en mjukare människa".
Här var bilden på valpen jag valde. Får tuppskinn när jag tänker tillbaka. Jag är så lycklig och kan aldrig bli riktigt ledsen igen.
Älskade lilla Hassan. Meningen med livet och anledningen till att fortsätta.
Såpp! Det var en del av sommarn. Efter födisdagen styrde jag kosan söderut, till Dalarna, Sandhamn, Norrköping och var på folkmusikfestival! Sen hämtade jag ju min lille vovvis! En sommar i världsklass.
- to be continued -
