Hej å hå!

Förra helgen blev jag kär och lycklig. FÖR: Jag hittade världens, alltså v-ä-r-l-d-e-n-s, finaste nattlinne och morgonrock på Röda korset. Jag känner mig som hälften prinsessa och hälften trash. En oslagbar kombination å känsla. Man bah HIGH ON LOW LIFE! Så när det var dags att vakna till liv i söndags och endorfinförrådet var slut efter gårdagens dans var det en fröjd att dra på sig detta.

Men man kan inte alltid bara glassa omkring. Inte när gamla barndomsamigos fyller 25! Så hä var bara å styla om och styra kosan mot Kak. Kak-kalas i dubbelbemärkelse!

Det här är sånt man får när man har varit kömpis med mig i 20nånting år:

Ett eget klippt och klistrat födiskort. En två veckors gammal pumpaplanta. Och ett par hemsnickrade örhängen i en tacky ros. Det är tacken det, för att stått ut med mig en livstid.

Kak bjöd i vanlig ordning på triljoner bakverk av guds nåde. Men fyfuck vad svårt det är att häva i sig mycket socker. Ge mig en chirrepåse och jag sveper den. Men socker. Det är fan mäktigt. Men väluppfostrad som jag är åt jag av allt hehe. Å lite till.

Under dagen fick jag smsuppdateringar från nån hightech app om Ingrids skidåkning. För hon åkte Vasalöppet! Det gav mig perspektiv. När en annan gled omkring i plyschrock och åt pizza. Köttade Ingrid i spåret. 9 f*cking mil.

Hon är ju en jävel på det mesta den där. På söndag ska vi titta på det tvsända loppet och käka tårta. Då ska hon få berätta om läskiga backar och blåbärssoppan.

Jag famlar som vanligt efter vårhalmstrån. Och kanske har jag fått grepp om några. Kanske pga att solen visade sig i söndags OCH i måndags. Men livet känns fanemig kul. Att gå armkrok med en govän och sjunga:

Då mår man. Suktar efter längre dagar och tunnare jacka. Sna(aaa)rt så!

Det är gött att ha helg igen. Men det är främst för att det ska bli gött att få sova ut och inte stressa sig i säng på kvällen. För jag skulle gärna vara på praktiken everyday 4-ever. Jag trivs förjävla bra asså. Trots att det är ganska hårt och mycket feelings hela tiden. Jag ska på intervju för sommarjobb där på onsdag. Skulle dödens dö av glädje om jag fick det.

Imorse fick jag äntligen se renar. Jag blev så glad. Vilken amazing start på dagen.

På morgonmötet berättade jag glatt om mitt renmöte. Men personalen verkade helt oförstående och sa att "det är som att knäppa kort på mygg". mäh. Exotiskt! Jueeee!

Sen fick jag ett armband som en av klienterna hade gjort. Och jag älskar ju att få grejer (hähä) särskilt egengjorda saker. 

Hen eldade på snöret också, så nu sitter den där den sitter. Men jag är stolt.

Jag är en blödig mänska. Äre inte presenter så äre animals som får mig att grina. Såg just denna på fejjan och fick magknip.

Asså… Saknar alla mina djur. Särskilt dom som inte finns i fysisk form längre. Fyfan för att djur dör.

:(

De är inge bra att avsluta i moll. SÅ:

HEJDÅ NU

Dans i ett hus

HEJ! Jag lever för min praktik numera. Kliver opp 04:30 och kommer hem kl 18. (Är till och med där var tredje helg!) Det finns nada tid för något annat. Men det känns okej. Jag älskar praktiken mer än life. (Jag är på ett LVM-hem, asså tvångsvård för missbrukare).

Men vem är jag att banga en hemmafest? Lisa lockade med inflyttningsfest i hennes nya kollektiv på Tomtebo i fredags. De är sex stycken som bor i ett mansion. Det är en politiker som smällt upp en villa med högt till tak och kristallkronor och sen flyttat till huvudstaden. Så där bor dom nu.

Temat var kitsch. Tyvärr har jag ju -som sagt- ingen tid att ränna på stan och leta outfit. Men lättnaden (och konfunderingen) när jag insåg att jag bara kan ta något jag har hemma. Prisa mina gamla 60-talsskjortor med långa snibbar och mina plyschkjolar!

Plus lite glittersmink, glitternagellack, blomma i håret och:

Min fina glitterpandaklocka som jag köpte på PMU i Härnösand för 16 kronor! Den funkar tyvärr ej och urmakerskan på stan ville ha 1500 pix för att fixa den. Hon och hennes kollega blev också i gasen och ville köpa den av mig. Den är tydligen gammal för den hade nåt häftigt gammal urverk. Men jag säljer den never. Den är ju så fin.

Min bästis och högra hand Anton ville också hänga med på kitschfest. För vem kan banga kitsch, öl och dans i ett hus!?

Vi trotsade skitvädret (noll soltimmar i februari…!) och tog en plåtcock ut till Tomtebo. Vi var inte ensamma om att ha samma mål på bussen. Är det över 150 inbjudningar till en fest är det typ en stor procentuell del av umeå som ska dit.

Lisa hade hittat årets klänning på Röda korset.

Vi dansade all night long. Jag tog revansch på den kassa musiken från förra helgen på Scharren. Svetten rann och vips var klockan halv fem.

Huset var spejsat med typ en balkong på andra våningen ner till vardagsrummet (aka dansgölvet) på bottenvåningen. Och där hängde en två meter hög kristallkrona.

Vi tog en taxi hem och jag kom i säng 25 timmar efter att jag klivit upp. Sen sov jag i tre timmar. Sen vaknade jag och kunde inte somna om. Vem behöver sömn!?

Hela gårdagen kändes som söndag. Så nu känns det som om jag fått en extra dag! Woop. Hejdå.