Ingrids födelsedag

Det är jöbbigt att fylla år, tycker jag. Dels för att det är världens tydligaste tecken på att tiden går (LIVET går) men också för att jag sällan är bekväm med allt ståhej som blir runtikring. Jag gillar att hålla låda och sånt, men inte att bli uppvaktad. Det är läskigt. Jag brukade ta bort min facebook varje år när det var dags, innan jag fick höra att man ju bara kan ta bort datumet när man fyller år. 

När jag fyllde tjugo hade jag i och för sig ett uppstyrt kalas som var himla bra. Jag tänker att man borde ha det när man fyller stora siffror. Så att man inte ångrar sig på dödsbädden. Nästa år fyller jag tjugofem. Då borde det vara dags igen. *magknip*

I fredags fyllde Ingrid tjugofem. Och hon vågade slå på stort MINSANN trots att hon känner lite som jag. Och sicken sjuhelvetes kväll och natt det blev! Se här:

När vi fyller år här i kollektivet har vi vissa traditioner. Bli väckt med sång! Här ovanför ser ni -som av en händelse- några av mina favvokvinns på jorden. Ingrid (b-daygrrrl) i mitten å Hanna (även kallad HG) till vänster. Gölligöll! De gör Umeå värt.

Den andra, och egentligen sista, traditionen är att efter en blivit väckt bli ledd till ett dukat frullebord under diskolampan. Här sker även paketutdelning, inga konstigheter. Ska tillägga att Anton fattades oss pga praktik på annan ort (men han e himma nu).

Här (jag har valt att vara lite inkonsekvent med placeringen av bildtexterna, för tillfället vill jag ha dem under bilden) kan man se hur vår dörr ser ut som dagen till ära har en Ingrid-fyller-år-lapp. Till kvällen vankades det ju surströmmingskiva! Lika bra att varna grannfölket.

För denna otroliga idé om surströmmingsskiva på sin tjugofemårsdag hade Ingrid styrt opp ett event på fejjan. Där de trettio-någonting inbjudna vännerna blev tilldelade olika matsaker de skulle ta med sig till skivan istället för presenter. Så att det skulle bli som en knytis ungefär! Himla smart å smidigt va.

Jag och Hanna hade fått specialuppdraget att koka massvis med potäter. Vi var vid gött mod tills Ingrid försynt berättade att vi kokat sönder den. Men det gick an ändå! Det blir ju ändå mos i maggen, som man säger, hehe :(

Sen kom Ingrids vänner som brev på posten! Och alla åt glatt (alt. ganska skeptiskt) de ruttna firrarna. Det var en härlig stämning. Alla fick plats. Det är inte alla som kan fixa sittplats för trettio-nånting amigos i sin lägga. (Det är ett långbord i rummet längst bort, det syns lite dåligt på bilden).

Määäääh är inte du vägätarian? JO! Men jag känner att jag vill kunna äta rutten firre vid speciella tillfällen! Som till exempel Ingrids tjugofemårsdag. PS det var gött!

Som de flesta födelsedagar bjöds det även på tårta. Olle hade gjort egen prinsesstårta (med egen marsipan å allt!) Sen blev det lite mer nubbar osv.

Conclusion: Facking bra.