Rättegången

Jag vill mest svära. Av flera olika anledningar

Men jag har bestämt att jag inte tänker nämna något om vad rättegången handlade om, eller vilka den rörde. (Dels för att 1, Jag inte orkar. 2, Jag inte vill hänga ut någon. 3, Det är en pisslång historia)

Men idag (läs: igår) har jag:

• Gråtit
• Diskuterat OCH HJÄLPT advokaterna med fantastiskt hårsvall och beigea trenchcoats. (De använde mina ord i sin slutplädering)
• Hatat
• Varit livrädd. (Särskilt när det kom in en kille i gröna mjukiskläder och handbojor som slänger dödshot omkring sig. Eller när det hettade till mellan mördaren och offret och jag fick dödsblickar av den enas anhöriga (jag var den enda på den andras sida) Rättegången hölls "bakom stängda dörrar" så bara vissa närstående och anhöriga fick vara med. Kul bara att den ena hade femtioelva förbannade kusiner)

Men jag har faktiskt lärt mig väldigt mycket. Det blir lätt så efter sex timmar i en rättsal.

Exakt så här såg salen ut (vet ej hur det där strecket kom dit)

Förbluffande fakta:
Sjukt många människor är faktiskt värdelösa.