Ledsamt och förjävligt.
Hur kan man vara en sådan som alla gillar. Någon som är social och schysst. Och ändå ligga död kanske flera dagar innan någon märker.
Om det är något jag skäms över så är det att jag är en fegis när det kommer till känslor (ORDET!) Jag tänker på honom nu, men om några minuter kommer jag aldrig mer tänka på honom. Jag är för lat för att orka/vilja känna saker.
Jonas tog sitt liv, min halvbror dog, mina hundar avlivades. Inte en enda gång tänker jag på dem.
Och så avskyr jag barn också!
Med vänliga hälsningar,
Den perfekta människan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar