HGs examen

Så kom den dagen som jag vägrat inse skulle komma. Dagen då HG tog sin examen och flyttade från Umeå. Gör fän ont i fingrarna av att skriva dessa ord. Jag har henne att tacka för att jag blivit en drägligare person. Hade aldrigneverever överlevt i denna stad om det inte vore för na. Såäre! Och jag är så himla tacksam och glad för det.

Jag hade tänkt att jag skulle göra ett fint bildspel med mina favvobilder från vår tid tesammans. Men pallar inte grina mer. Men jag kan bjussa på denna:

Det är ju fantastiskt att hon klarat alla fem åren på psykologprogrammet och nu fått ett jättebra jobb. Det blir bra för henne. Och jag får rycka upp mä. Testa vingarna, stå på mina egna ben etc osv jaja

Jag och HGs familj gick i samlad trupp till examensceremonin. Vi hamnade längst fram och jag försökte att inte grina. Men jag har ju ärvt mors svaga nerv för såna här tillställningar.

Jag var vid gott mod innan. Det är kul att välja outfits! Här valde jag en somrig å ljus å lagom chill utstyrsel för ceremonin.

Hanna och Anders. Vilket dreamteam. Är så himla frikkin stolt över dom.

Sen skyndade vi hem och började förbereda för mottagningen. Anders och Ingrid sjöng Håkans låt Valborg till HG och då ville jag inte vara med längre. 1. Det är en fin låt. 2. Håkan spelade i gbg samtidigt, och med allt vad det innebär. 3. HG ska flytta. Too much att hantera för lelle moi.

Sen cyklade jag hem till Elin och sen drog vi på eftersläppet på deras examenssittning. Fin kväll. End of an era. *skjutmä*

Det var den här låten jag tänkte jag skulle ha till bildspelet med fina bilder på mig å HG. Ni kan ju föreställa er.

Uppdatering 2 (av 2)

Klockan är alltså 22:43 och så här fint är det på min vägg. Norrland är så extremt. Antingen  är det svart som satan eller ljust som fan. Föredrar ändå ljuset såklart. Skulle aldrig falla mig in att klaga hehe.

(Lägg gärna märke till pelargonen i vänsterkanten. Älskar den som om den vore mitt egna kött å blod).

Nu ska jag fortsätta den utomordentliga uppdateringen som påbörjades häromdan. Än en gång kan ni luta er tillbaks å låta diverse random bilder och vardagsstuff underhålla eder för en stund.

Var var jag rå? Jo påsken hade kommit och segrat. Med en Stjärnsundstripp och en bil i sitt sköte. Och det skulle hållas stödfest för F! på Verket. Jag har sedan en god tid tillbaka varit stolt F!medlem och kände att det var dags att träffa flera anhängare (som om jag inte känner några hoho).

Aztor å ja ♡

Förresten, nä. Jag tänker fan inte ens nämna eu-valet. Trots en del glädje är det andra för påtagligt. En Snape-gif får säga mer än tusen ord:

Sen kom snön, som så många gånger förr. I maj. Ska aldrig bo norr om Stjärnsund igen. Det har jag lovat mig själv. Men jag fick ändå tag i min älskade tussilago. Som jag och min lille svankompis har väntat på dem!

Hur happy blir man inte av dessa? Pussylago ✿✿✿

Och jag fick vara hundvakt åt Frans igen. En obeskrivlig känsla att se Frans känna sig som hemma i kollektivet. Som när vi skulle se Six feet under och han knölade ner sig med oss i soffan. Eller efter att jag kvällsduschat hittar honom sovande i min säng. Småsaker som gör mig orimligt glad.

Jag tänkte att Tilding och Frans skulle bli cybervänner. Frans fattade nada, eller spelade svår. Det är sånt här som jag och min mamma underhåller oss med. Prisa Skype!

En dag fick jag och några govänner äntligen tummen ur och satte igång med BATIK! Helv vad kul och bra grej. Älskar när man kan köra på utan att det blir fel. You had me at "finns inga rätt eller fel". Men vi har ju börjat spåna på olika utvecklingar vi kan göra. Flera olika färger på samma plagg t ex!!

SE HÄR VAD FÖRJEVLA FINT HÄ BLEV:

Blir knäsvag. Vill snart bara ha hemmagjorda kläder. Snart så! New life.

Min kömpis Anton får inte nog av Thailand. För att samla ihop lite cash till hans tripp till Thailand jobbar han på ett thai-hak. Och det grinar inte jag för. För det har ju lett till att jag, i egenskap av en god amigo, ätit där många _många_ gånger.

Här är hela kollektivet och sympati-hets-äter. Helveticus vad gött det är. Dreglar as we speak.

Å här är han ju! Guldgossen. Så duktig! Dock fick han ingen dricks. Kom jag på nu hehe.

Jag har ju gett upp allt vad som kallas beach 1kuk4. Men ändock finns ångesten för att kroppen min förfaller. Har fått typ ischias? Så himla sizzling sämst. Därför är det bra när vänner tar initiativ till att röra på sig och bjussar med mig. Jag har ju känt mig ensam med mina fräsiga gångstavar. Likt busschaufförer har jag hejnickat till alla stavsystrar som jag mött (ingen under 65 år).

Men Linnéa har joinat nu. Och hon kommer med erbjudanden om att gå en sväng som leder till fika på stan. Det känns som en lämplig morot.

För ett tag sen var det något som kallades Toughest här i stan. Det var nån form av hinderbana. Jag var där till en början för att se några bekanta som skulle delta. Men märkte ganska snabbt att stället kryllade av vovvar.

Här har vi Rocky, 100 kg. Jösses vad jag blev kär i honom. Hans huvud var stort som en medicinboll. (Tyvärr framgår inte hans storlek/personlighet i denna bild). Tänker fortfarande på honom ofta. Jag tycker det är en trevlig egenskap jag har att jag ofta går fram till hundägare och frågar hundägare om jag får klappa. 

Min gode vän och kollektivist Olle har under tiden vi levt ihop smittat av sig med sitt stora intresse för ödehus. Olle är expert på att spotta övergivna ställen och är modig och respektfull. Det är bra egenskaper för en ödehusletare. 

Nu när jag har bil gjorde vi en ödehustripp. Hittade ett hus alá Motorsågsmassakern med döda djurdelar, gamla fina bilar och vapen. Stämningsfullt och äckligt. Hängde liksom hartassar lite varstans. 

Apropå Olle. Här kommer en liten tribute till den grabben. Spexarn:

(Olle gjorde ett primärdopp i Abbortjärn, 8 grader(!!!!) och jag hann bara få med benen på bilden...)

(Jag fick en ny chans till revansch och fick med varje millimeter av honom. Great success!)

En kväll vankades slöjdprovning. Vi fick prova trycka tygpåsar och karva i trä. Älskar den sortens event. Och inte nog med allt kul, fick man även köpa billi öl å provsmaka olika lokala matgrejer. Typ glass och havtornshots. 

Se vilket trevligt slöjdgäng! Tänk att jag har så fina amigos.

Och apropå fin, så har jag fyndat en asfin mockajacka på Vindelns second hand. Den är lite axelvaddig, men jag tror den blir för pösig om jag tar bort dem. 

Så jag tränar på att embraca att vara bredaxlad. 

Och, hehe, apropå bilder på mig själv. Det här är en annan bild på undertecknad:

Gölli va? CV-bild?

Alldeles utanför vårt hus finns ett berg där man har utsikt över älven och där solen ligger på länge. Till senaste Commotion började vi kvällen med grillning där. BRA KVÄLL.

Den obligatoriska söndagspirren. Den är lika viktig för mig som vatten är för somliga. Jag har hittat en ny favorit. Rödlök, champinjoner och ägg! 

En annan rutin på lediga dagar är att kompis i rummet bredvid kommer in och tar över min säng. Jag har hatgillat det. Men nu när han på andra sidan jorden saknar jag det ju. Såklart.

KOM HEM PLZ ,_,

Jag har börjat äta firre(!!!) Jag vet att det är sämst. Men så är det. Det började med att mamsen outade att hon hade benskörhet och att jag antagligen också kommer få det som en arvspresent. Doktorn säger att viktigt att få i sig D-vitamin. Så jag köpte piller. Men jag är ju som bekant värdelös på att ta piller. Annars finns D-vitamin i solen och i fisk. Här finns sällan sol. Yadayada. Jag har under mina år som vego aldrig haft ett sug efter kött, men saknat fisk. Så nu äter jag fisk ett tag.

Det som jag saknat mest är rökt sik. Därför cyklade jag till affärn enbart för att köpa det. Och djesus vad gött hä va! 

Men känslan:

Jag har länge vetat att jag vill ha en welsh corgi när jag blir stor. Tror tillåmä att jag skrev ett inlägg här på blöggy om det för några år sedan. Hur som helst delar jag detta intresse med min vän Jackie. En dag fick jag feeling och gjorde en present till na:

Jag ska nog göra en likadan till mig själv som jag kan ha i bilen. Hängades i den dära backspegeln. 

En dag ringde min vän Lisa och frågade om jag ville vara med och dansa när Systraskap skulle släppa deras nya singel. "Javisst!" sa jag. Utan att förstå innebörden. Det var koreografi och dans på scen. För ett fullsatt Scharinska.

Och så här jefla bra är Systraskap:

Men har man lovat så har man! Så det var bara att göra't. Det är lite härligt att få vara nervös på det sättet. Jag är ju sällan nervös nowadays. Känslan när det är över är ju obeskrivlig.

Man skulle ha ansiktsfärg och en neutral men seriös min: 

Hohohehe.

Jag kände mig tvungen att dokumentera en dag när jag hade dessa sköna hönor i min säng. När en bor i ett stort kollektiv är det så sällan folk hänger i mitt rum. Därför blir jag såå glad av detta.

Och nåt annat som gör en glad är ju olika färg på nagellack. Eller hur!?!?!?!? 

Och en sak som gör en ledsen är när det är sista dagen på praktiken. Iofs börjar jag jobba där på tisdag heh. Så det känns ändå överkomligt. Jag bakade kladdkaka med cheesecakekluttar som fick symbolisera slutet för praktikeran.

Och jag och Aster (som varit på manliga avdelningen) avslutade på samma sätt som vi började för 20 veckor sen. Med pirre på Vezzo.

NU FINALLY ÄR UPDATZEN KLARA! Hejdå på ett tag. Litet.

Uppdatering 1 (av 2)

För att stilla paniken över att tiden (livet, life etc) svischar förbi snabbare än vad som är OK, tänkte jag ta en tillbakablick. Ett litet eget urval av vad som hänt lately. Dvs not much. Pga hard working praktikant. 

Men här sitter jag och dricker en liten kaffe och är nöjd över att terminens sista skolgrej är inlämnad. Nu är det bara fyra pass kvar på praktiken, sen är termin 5!fem!five! avklarad!

Hurra hurra! Sen blire iofs 5 veckors work på samma ställe (fånt nog av tvångsvård!) innan sommarlov. Mitt älskade sommarlov har fått banta ner sig ett par veckor. Men det är dags att  börja fylla på CV:t lite och roffa åt mig lite pengar.

Nu börjar tillbakablicken, såattnivet. Sätt er till rätta och luta er tillbaka. För här kommer mannaminnets längsta inlägg. Varsågoda.

En kväll ringde min äldsta storebror och frågade -lite sådär i förbifarten- när jag går upp på mornarna nuförtin. Kan tyckas vara en märklig fråga. (Det är det). På morgonen därefter, 7 minuter innan min väckarklocka ringde, ringde han och sa att han stod utanför dörren.

Härligt och sköj att få besök! Detta är mitt tredje besök på två och ett halvt år. En är ju lite svältfödd på sånt. Han stannade i en vecka och vi levde high roller-life. Han lärde oss spela musik och fixade hemkörd mat på sena kvällar.

På helgen var det dags för Commotion och kollektifvet styrde som vanligt upp med en trevlig uppladdning. Den här gången med inslag av livemusik. Se här:

God stämning! Som höll hela kvällen ut. Och på morgon for vi ut till stugan vid havet. Det var kallt och vi var trötta och uttorkade. Men lite jamning har väl ingen blivit mer bakis av (?).

En oslagbar duo! Här spelar vi en kinesisk poplåt.

Jag trivs JU himla bra på min praktik. En sak som är en extra gräddklick på grädden på moset är Frans. Frans är en terapihund som jobbar där. Jag älskar Frans. En dag frågade min handledare om jag kunde vara hundvakt...! Jag fick inte fram ett ord:

Med tindrande ögon släppte jag in Frans i kollektivet. Frans verkade dock lite blyg inför mina andra vovvar. Kanske pga att vissa är större än honom.

En av Frans många bra egenskaper är att han gillar att sjunga med i vissa låtar. Han har en liten fantastisk repertoar på fem-sex låtar.

Ska fråga om han vill va med i vårt band! (mer om att jag, hehe, är med i ett band längre ner)

Jag har aldrig sovit så bra och så dåligt på samma gång. Lyckan att ha ett litet liv bredvid sig var så stor att jag vaknade till flera gånger för att se att det var sant.

Det känns helt freakin amazin att min största dröm i världen är att ha en hund för det är inte direkt en orimlig dröm. Större idioter än jag har väl haft hund förut. Tänker jag.

Nu när vädret finally så smått börja tillåta att man vistas utomhus känns livet mycket enklare. Det där välbekanta bubblet i magen som består av hälften törley och hälften fjärilslycka. En kan verkligen se möjligheter igen. 

(Dock är det lite blåsigt. Det kostar på att bo i en kuststad). Jag har väl ungefär en miljard miljoner finfina bilder på mig och Anton. Här är en ännu en härlig vårbild till exempel.

Älskade Scharinska som inte finns längre *ledsengöbbe*

Vi har -som sagt- startat en band! Vi heter Allemansrätten. Alla som vill vara med får det! Vi är redan över tio pers! Det blir en härlig feeling och själ i bandet när det finns så mycket vilja och happiness. Vi har en alldeles egen replokal som ligger nere i källarn. Det står egentligen bastu & motion på dörren. Men allt är väl relativt?

Vi försöker repa en gång i veckan. Och det är alltid så himla kul. Men eftersom vi är så många är det det sällan som alla kan. Men alltid är det några som kan :))) Här är en inspelning från ett rep. Det är Allemansrätten försök på Daft Punk - Get lucky. 

Vi fick en spelning på Kak och Isabels utflyttningsfest! Det var kul! Och pirrigt faktiskt. Men jag är så glad att jag bestämt mig att jag vill lära mig spela instrument (obestämd form).

Kolla vilken rejäl (och nöjd?) publik:

Jag fick även syn på en bild på oss på Instagräm:

Men nu ska jag lära er något. Som jag fick lära mig the hard way. Kombinationen att vara full och i gasen och ha tillgång till en ukulele är LIVSFARLIGT. Ukulelen var BLODIG. Överallt. Det skvätte blod från mina stackars fingrar. Och inte nog med det. Se:

Blåsa! Och...

Mina stackars ackordfingrar är in the making of att få reptilhud. Men jag är en glad spelman ändå:

✌︎

Det hära med livskvalité. Jag tror att det kan vara t ex att vakna upp i ett solljust rum av att bästisen i rummet bredvid hälsar gomorron genom väggen. Och man har en heeeel dag med inga måsten. Den här praktikterminen har inte direkt skämt bort mig med såna dagar.

Anton har tagit studieuppehåll och bangar sällan på långfrullar, stadsstrosningar, filmkvällar och random utflykter. Livet har känts mer än fint dessa dagar.

Och känslan av att ha en sommarstuga bara ett par mil utanför stan... Det är också en härlig grej att ha. Än så länge har det dock varit iskallt de dagar vi pallrat oss ut dit. Men ändå! Hellre grilla körv inomhus i stuga än inte grilla nån körv alls!

Jag höppas att jag kommer hänga en del i stugan nu när jag blir här lite i sommar. Jag ser framför mig att jag och Linnéa ska ligga i gräset och spela skipbo. Bada, äta smarrigt och ro ut och toucha horisonten med båten. Sommar, va. Vilken bra årstid.

Sen bliddere PÅSK! Och jag begav mig söderut! Hem till älskade S t j ä r n s u n d.

Jag romantiserar stället. Men herre vad jag älskar den lilla byn. Där ska jag och min animalz leva och frodas när jag bott klart på andra ställen. 

Det var iofs bara en blixtvisit nu över pösk. Men jag hann med att fullfölja påsktraditionen hos Bekes familj (charaderleken), jamma med bror och hans kömpisar och hälsa på Kak och hennes familjs animals.

Djur. Hur mycket kan man älska (?!?=?#??#!??€!!#")

Mamma har ju två djur som jag älskar beyond words. Den ena skyr mig som pesten, tyvärr, men den andra gillar mig. Tur!

Tilda och Åke ♡

Så här vill jag ha det resten av livet. Ha nära till amigos, la famillia och skogen. Spela musik i solen och ha det gött etc. Och det är inte omöjligt. Man bestämmer själv över sitt liv, vissa verkar ha glömt bort det. Men jag ska i alla fall ha det precis som jag vill. bannemä.

Men jag hade ändå en liten baktanke med min blixtvisit. Nämligen. Att. Jag. Skulle. Hämta. M.I.N. B.I.L! Detta kan vara bland det bästa som hänt i mitt lille liv. Och det handlar faktiskt inte bara om det materialistiska. Det handlar om känslan att vara bilägare som i sin tur leder till frihet och möjligheter. Utflykter, stora loppisfynd osv.

Den är nästan för fin. Så jag måste pimpa den. Göra den till min. En hundheadknocker i bakrutan och mormorsrutor på sätena.

Den kommer bli så himla fin. Och jag kommer kunna ha den länge. Min första hund kommer åka i den. Den tanken är _svindlande_

För att provåka den hämtade jag upp mina två amigos. Vi körde ner till folkan och parkade alldeles vid vattnet. Sen satt vi där. Mina bästisar å jag. I min bil. Samma vänner som jag cyklat med stödhjul med.

♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎♡♥︎

Sen vare dags att återvända norrut igen. Och helv vilken känsla att packa in sina saker i SIN bil och hämta upp sin bästis. Och sen styra kosan mot Ume. Helv.

Vi stannade femtioelva gånger. En resa som kanske skulle ta typ max 7 timmar tog oss över 11. Men jösses vad vi trivdes. Vi stannade vid vägkrogar, fina platser, loppisar och tog en sväng i Sundsvall city. Och vädret var fint. Vid Ångersjön stannade vi över en timme. Rulllade omkring i gräset, hade picknick och spelade ukulele och sjöng. Det kändes som en semester. En lyxresa. Blir varm i mitt stenhjärta när jag tänker på't.

Jag tror nog jag stöppar hära. Jag har minst hälften kvar. Det kommer en del two snarast.

- TO BE CONTINUED -