Jag grät nyss. Grinade! På riktigt. Så här va: Jag hade skjutit upp att packa ihop mina grejor inför flytten hela dagen. För att jag är lat, helt enkelt. Jag försökte göra mig upptagen på datorn. Läste igenom allas skitbloggar, snokade på Fejjan och tillslut hamnade jag på den gamla kärleken Bilddagboken. Jag tänkte att det skulle vara roligt att se vad jag gjorde exakt på den här dagen för några år sedan. Så jag bläddrade tillbaka.
För fyra år sedan åkte jag till Göteborg för första gången. Vi skulle på Göteborgskalaset och ha FF i moster Brittas lägenhet.
För två år sedan flyttade jag till Göteborg.
Och idag står jag här i min och Bekes lägenhet och försöker veckla upp en flyttlåda. Vill dö. Jag är dum i huvudet som ska lämna det här. Typ självdestruktivt på något vis. Att jag ska sticka från allt som jag bryr mig om är bara sjukt. Vem gör ens så?
Men jag ser det som att jag vet att jag och den här staden är menade för varandra. Men jag är för ung för att stadga mig. Så jag tar hösten för att leka av mig.
Vi syns i vår igen, kära du. För jag älskar dig mer än Åke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar