Det var ju egentligen med högst själviska avsikter jag hörde av mig till en vän. Men det slutade med att vi båda satt med varsitt glas med whiskey och delade med oss av våra bekymmer långt in på söndagsnatten.
För några år sedan tyckte jag att det var meningslöst att skratta och vara glad för en stund. Bara för att man just då inte tänkte på det där som var så jobbigt. Så tycker jag inte nu. Vissa problem tar lång tid att lösa och palla hänga läpp (igen!) under hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar