(Censurerar pga tystnadsplikten)
Efter jobbet gick jag förbi en folksamling nere vid B**********n. Folk skrattade, pekade och vissa tog kort. Whatever, tänkte jag. Men så fick jag syn på ett bekant ansikte i periferin.
En av mina älskade hjärtan från Fr*lsis dansade omkring som en dåre framför alla människorna. Då blev jag en drama queen. Jag ville helst av allt tränga mig förbi alla elaka människor och rädda honom. Och säga åt dem att han minsann inte är någon Quasimodo som man kan håna på det viset. För jag vet ju att han (när han är sig själv) är en blyg liten man som inte vill något hellre än att göra sina kids stolta.
Life.
Tänk, att jag kunde göra en sån helomvändning. Numera är mina 63 gubbar/män/grabbar som jag ger mat åt på Fr*lsis det bästa jag vet. Är de glada är jag glad. Är de ledsna vill jag dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar