Krigaren är en av mina käraste vänner här i Göteborg. Men det som skiljer honom från mina andra vänner -förutom hans långa hår, kung fu-movesen, fårjackan, cow boy-hatten, pipan och flöjten- är att han tar hand om mig. Han ringer på helgerna för att se att man har kommit hem ordentligt. Han säger till om man har ätit pizza och fått sås på hakan. Han rättar till våra kläder när de har hamnat snett. Han säger till om man har betett sig dåligt. Han frågar om vi inte ska sänka musiken när vi spelar för högt. Han ser till att man inte råkar dricka för mycket. Allt detta lyckas han göra samtidigt som han är en av de roligaste människorna jag vet. Ibland känns det som att han bara ger och ger och vi bara tar och tar. Men jag hoppas att vi lever i någon slags halvdan symbios.
Imorse när jag tittade igenom bilderna från igår hittade jag den här bildserien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar