Idag när jobbet gick sönder och jag tänkte att nu jävlar får jag kicken slog det mig att jag verkligen vill/borde/kommer jobba kvar här de sista två veckorna (9 dagar) För alla är så snälla och lustiga här. Och jag får ju pengar. Och jag vill verkligen -för första gången i hela mitt liv- klara av att göra något som jag tycker är besvärligt.
Men! *trumvirvel* Jag känner ända in i själen att jag inte borde vara här.
Ja, fy så förbannat tråkigt sjukt det låter. Jag skäms över att jag alltid blir på det här viset den här tiden på året och jag inbillar mig att det är annorlunda den här gången (som alla andra år) Jag inbillar mig att jag faktiskt skulle kunna vara den gladaste i världen.
Men! *trumvirvel* Jag känner ända in i själen att jag inte borde vara här.
Ja, fy så förbannat tråkigt sjukt det låter. Jag skäms över att jag alltid blir på det här viset den här tiden på året och jag inbillar mig att det är annorlunda den här gången (som alla andra år) Jag inbillar mig att jag faktiskt skulle kunna vara den gladaste i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar