Ärligt

Jag hade aldrig någonsin brytt mig om hur jag såg ut. Det är nog för att jag kommer från Stjärnsund. Där fungerar det så. Alla är bra och alla är fina. Jag hade aldrig tänkt på min hälsa eller vikt. Jag tänkte typ "så länge det är mat kan man äta hur mycket som helst, det är ju mat liksom". Jag hade det jävligt gött alltså. Sista året på gymnasiet levde jag endast på spagge och pizza. Jag var mycket lycklig och bekymmerslös.

Vet inte riktigt hur men för ganska precis ett år sedan började jag fatta grejen. Jag började skriva upp det jag åt och jag räknade inte bara ut kalorier utan hur mycket protein, kolhydrater, fett osv jag fick i mig. Jag började tycka att det var onödigt att vänta på hissen när det ändå går snabbare att gå upp för trapporna. Småsaker bara. Vips var jag 8 kilo lättare.

Nu har jag ett gymkort och jag blir arg på min kropp när jag har träningsvärk som gör att jag inte kan träna varje dag. Jag tackar nej till fika på jobbet. Jag tycker att frukt är onyttigt. När jag unnar mig saker är det t ex fullkornsspagge. Jag väger allt jag äter och jag skriver upp dagen innan vad jag ska äta och när. På jobbet tittar jag i smyg på mina kollegors matlådor och drömmer mig tillbaka till den tiden då jag kunde äta bara potatismos till lunch.

Nu till saken. Jag mår miljoner gånger bättre nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Och jag tror att det bara kommer bli bättre och bättre. Ha! Nu trodde ni att jag skulle säga att jag typ har ätstörningar och att man inte ska bry sig om hur man ser ut. Icke!