Idag fick jag inte bara sällskap av Anton på Indoor walkingen. Emelie hängde med också! Emelie går i Antons klass och är himla kul. På hemvägen köpte jag makaroner (Ej fullkorn! Har märkt att vanlig pasta är mycket godare hehe) och vi köpte semlor till hela kollektivet.
På hemvägen hittade vi en liten downsyndrom-tant (varför var det relevant att skriva?). Hon satt mitt på gångvägen med sin dramaten-väska bredvid sig. Alla iggade henne och bara gick förbi, förutom vi då förstås. "Hallå hallå lille tant! Varför sitter du här? Blir du inte kall i rumpan?" Hon höll händerna för ansiktet och var inte glad. Jag gav henne två dextrosol och fick henne på fötter. Vi följde henne hem och som tack fick vi varsin rejäl kram och lite dregel på kinden. Men det var ändå fint.
Efter vi kommit hem och ätit och duschat, plingade det på dörren och där stod min fina vän Elin. Hon gav mig detta paket innan hon gick igen.
Ta-dah! Elin är bästbästbäst.
MEN! Det betydde att jag ätit två semlor och var segare än Jesus. Därför bangade jag semmelfikan som var planerad på NK på kvällen med några andra amigos. Istället sitter jag här och jäser med Lifvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar