Om jag ska vara ärlig läser jag sällan Faktum-tidningarna. Jag köper de mest för att vara schysst mot gubbarna och för att det känns bra i hjärtat. Jag är noga med turordningen, så att jag köper av alla gubbarna lika många gånger. Det måste vara rättvist. Fast ibland har det hänt att jag köpt någon extra av G*****, för vi är ju homies.
Behåll växeln, säger jag och får stjärnor på himlen.
Jag brukar bara bläddra igenom tidingen för att se om det står något om någon av mina gubbar. Men titta vilken som pryder månadens utgåva! HÅKIS!
Det sliter rejält på mina små krafter att gå upp kvart över fem på mornarna. Dessvärre sliter det ungefär lika mycket nu när jag ska vara ledig onsdag och torsdag. För då gäller det att ingen hour går till spillo. Jag har massa to-dos att göra, flest sköjiga dock.
Sedan äre dags för femton dagar work i sträck.
Men. En sak i sänder. Nu ska det väljas kläder och nagellack.
Gubbe: OJ! Det syns att du minsann inte varit ute i solen alls!!!!!!
Jag:(med världens minsta röst) Näää, men... alltså... jag tål inte solen så bra...
Gubbe: Och inte har du gått ut skolan heller!!! Men det är bra med sommarjobb!!!
Jag:(knappt hörbar) Menmen... jag är tjugoett...
Dumma gubbe! Jag kan inte rå för att jag ser ut att vara fjorton och att jag bara får fräknar och feber av solen.
Jag har insett att jag nog är en sådan som kommer att se ut som ett barn tills den dagen jag fyller trettio. Därefter kommer babyfacet förvandlas till tantfejs :(
Efter jobbet gick jag förbi en folksamling nere vid B**********n. Folk skrattade, pekade och vissa tog kort. Whatever, tänkte jag. Men så fick jag syn på ett bekant ansikte i periferin.
En av mina älskade hjärtan från Fr*lsis dansade omkring som en dåre framför alla människorna. Då blev jag en drama queen. Jag ville helst av allt tränga mig förbi alla elaka människor och rädda honom. Och säga åt dem att han minsann inte är någon Quasimodo som man kan håna på det viset. För jag vet ju att han (när han är sig själv) är en blyg liten man som inte vill något hellre än att göra sina kids stolta.
Life.
Tänk, att jag kunde göra en sån helomvändning. Numera är mina 63 gubbar/män/grabbar som jag ger mat åt på Fr*lsis det bästa jag vet. Är de glada är jag glad. Är de ledsna vill jag dö.
Mycket har hänt sen sist. Jag bor i Linné, är singel och jobbar på L*dl (censurerar lite så att inga bossar hittar blöggen, man har ju lärt sig av sina mistakes)
Jag ska jobba hela sommaren. Jag fixade ett sparkonto alldeles nyss. Nu ska det sparas pengar! Planen är att jobba typ ett år till. Sedan åka ut i världen igen (ev. USA!) för att senare börja plugga på Socionomprogrammet i Umeå nästa höst.
Sedan ska jag gifta mig och skaffa kids.
Men nu är det alltså jobb och öl som gäller. Jag ska även försöka gå ner de där förgrymmade Italien-kilona. Jag köpte ett årskort på Friskis för några veckor sedan, men jag har inte riktigt kommit igång. Men nu är det dags. Imorgon börjar det nya livet. Jag ska bli smal, rik och glad.