Gillar inte läget

Jag saknar, längtar och oroar mig.

Så att ni vet. Ifall ni undrar. Liksom.

CRY BABY

Varför blir det alltid så här? Varför kan jag inte bara få vara glaaaad? Vill jag tänka, men det vore ju helt tossigt. För det blir ju ofta som jag har tänkt mig och om inte så blir det oftast ändå bättre. Och glad är jag ju nästan alltid. Förutom när chipsen har tagit slut eller när jag missar spårvagnen.

Så det är väl på tiden.

Vår bästa tid är nu... naaat

De kommer ofta i stim, känns det som. De dåliga nyheterna alltså. Jag undrar om det kommer mera. Antagligen. Så spännande att se vad det kan vara hoho

Hallonsorbet och Maud

Facebook nådde nya höjder idag. Och då syftar jag inte på den här nya Spotify-grejen. Jag fick reda på att en kompis från gymnasietiden tagit livet av sig genom att han blivit taggad i en bild från ett album som heter Vila i frid. Jag kan inte andas. Kanske lite nu. Men fy fan vad jag är kass på att hantera sådana här situationer. Är så äckligt rädd för döden. Självmord är vidrigt. Jag anser givetvis att man måste få ha rätten att få göra vad man vill med sitt liv. Och jag har förstått att man kan må så pass pissigt att man måste dö. Och det är det som gör mig så ledsen. Helvetekissbajs. Men han gjorde det han tyckte var rätt och jag hoppas att det blev som han hade tänkt sig.

Nu är jag rädd om mina minnen med honom. Alla internskämt. Nu är det ju bara jag kvar som har dem. (Jag hade skrivit några favoritminnen här, men tog bort dem. Too cheesy)

Vila i frid Jonas.

*sund by night

Tog en kvällsprommis ner till bror och hans fästis. De bor numera i ett fint litet hus i utkanten av herrgårdsområdet. Det var bara Sook hemma och jisses vad jag gillar henne. Jag är stolt över att ha henne som svägerska. Så synd bara att jag ständigt blir påmind om hur mycket bättre min engelska låter i mitt huvud.

På vägen hem längs Bruksallén rasslade det till i det höga gräset på ängen (Ni som aldrig varit här: Framför Nedre Nybo finns det en äng där folk har diverse odlingar och hippiekonst) Jag tror jag räknade till fyra små märkliga blandrashundar. Det är ett par som vars intresse är att "rädda" gatuhundar. Så istället för att löpa amok på Spaniens gator virrar de omkring här. Både jag och Åke ville så gärna mysa med dem. Åke hoppade som ett råddjur.

Såg även 20 grodor.

Inte meningen!

Åke är lika glad som vanligt över att jag är hemma

KJELL-ÅKE I PYJAMAS, sjunger jag

Jag kom just till Stjärnsund och jag har redan fått i mig ett par dagsintag kalorier (blåbärskaka med grädde, vitlöksbröd och pannkakor, i den ordningen) och bytt om från jeans till hampabyxor. HOME SWEET HOME!

Här är allt sig likt. Dagens samtalsämne på byn är att "Grycken sköljer" Åh allt är så najs.

Åke mötte mig vid stationen (lånade en bild av mamma)

Förresten!

Hur stolt får man bli!?

JAG KÄNNER DEM!

Happy ending

Stressat hela dagen. Hatart. Men nu är jag äntligen packad. Imorgon bitti åker jag till Dalarna! [WOHOHO] Så märkligt att förut kunde det gå mer än ett halvår innan jag åkte till Dalarna och hälsade på. Nu var det drygt två månader sedan jag var hemma och jag kan knappt bärga mig. Det är Åkes och den andras fel. Åhå det kommer bli sweeeet! Hela tio dagar. Familj, mat, hundar och vuxenkramar!

*pirrimagen*

en ny liten vän till mig i present från mig själv

Fredags

Med varsin fin lila påse skyndade vi direkt från vårt jobb till några andras jobb. Henke jobbar i en musikaffär i stan som på fredagar efter stängning afterworkar i butiken. Vi satt vid disken under en diskokula och bland massa gitarrer och drack öl. Sedan slickade (nej) jag på samma golv som Håkan varit på.

Och tillslut hamnade vi här

Torsdags

Jag och min vapendragare hade ett uppdrag. Vi skulle fixa ett presentkort på en massage. Men vi failade givetvis och gick in i en tantaffär istället. Där blev vi bjudna på rödvin, champagne och tilltugg av tanter med pälsar och peruker. Med röda mustascher skyndade vi vidare till Weekday där vi svepte öl.

Små och söta ÖLEN ALLTSÅ


En egen och brunstig vimmelfotograf fick vi

HEJ BLOGGEN HUR MÅR DU JAG MÅR BRA

Förutom att jag är bakis, sliten och för gammal.

VI DRAR NOW [X]

sooo

Imorgon ska jag jobba igen efter tre dagars ledighet. Det känns okej. Efter jobbet lutar det åt att gå på en releasefest på Weekday. Jag är inte ett fan, men gratis dricka och gött sällskap är ju bra.

Toast med mozzarella och pesto + LITE CHIPS

Det är något speciellt med att träffa gamla vänner man inte sett på länge (SÅKLART DAHHH) Men man känner någon form av trygghet, tror jag. Idag träffade jag Perk, han är väl inte egentligen en så gammal vän. Vi träffades första gången våren 2007. Men han tillhör mitt gamla liv, så han räknas som gammal. Vi åt på Hängmattan och uppdaterade varandra. Det var fint. Han är en fin grabb, den där.

Perkan, som inte alls hade blivit en tjockis efter sin Asien-resa

Livets tokerier

Hej mitt liv...
Jag tar mitt lilla liv
Livet alltså

No pasta, potatis, ris eller bröd makes Haneh a dull boy

BEKE!

Jag väntar med en kavel i högsta hugg. Du har en hel del att förklara..

Ett gredelint kuvert! Tur att Beatrice har kollen.

Ärligt

Jag hade aldrig någonsin brytt mig om hur jag såg ut. Det är nog för att jag kommer från Stjärnsund. Där fungerar det så. Alla är bra och alla är fina. Jag hade aldrig tänkt på min hälsa eller vikt. Jag tänkte typ "så länge det är mat kan man äta hur mycket som helst, det är ju mat liksom". Jag hade det jävligt gött alltså. Sista året på gymnasiet levde jag endast på spagge och pizza. Jag var mycket lycklig och bekymmerslös.

Vet inte riktigt hur men för ganska precis ett år sedan började jag fatta grejen. Jag började skriva upp det jag åt och jag räknade inte bara ut kalorier utan hur mycket protein, kolhydrater, fett osv jag fick i mig. Jag började tycka att det var onödigt att vänta på hissen när det ändå går snabbare att gå upp för trapporna. Småsaker bara. Vips var jag 8 kilo lättare.

Nu har jag ett gymkort och jag blir arg på min kropp när jag har träningsvärk som gör att jag inte kan träna varje dag. Jag tackar nej till fika på jobbet. Jag tycker att frukt är onyttigt. När jag unnar mig saker är det t ex fullkornsspagge. Jag väger allt jag äter och jag skriver upp dagen innan vad jag ska äta och när. På jobbet tittar jag i smyg på mina kollegors matlådor och drömmer mig tillbaka till den tiden då jag kunde äta bara potatismos till lunch.

Nu till saken. Jag mår miljoner gånger bättre nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Och jag tror att det bara kommer bli bättre och bättre. Ha! Nu trodde ni att jag skulle säga att jag typ har ätstörningar och att man inte ska bry sig om hur man ser ut. Icke!