Efter planering

Kommer panik och ångest. Om tjugo dagar är jag tillbaka i Sverige. Visst, det är 20 fullspäckade dagar så det kommer kännas som sju liv. Och visst ser jag fram emot att komma hem till vännerna, djuren och chirren. Men ni fattar... man vill ju döööööööööö.

Innan jag och Saraj skildes åt bestämde vi att vi skulle ses så fort vi båda tjänat ihop dugligt med pengar. Vi pratade om att wwoof:a i Kroatien. Och givetvis att jag ska komma och hälsa på henne och Mel och Matt. Så nu försöker jag lugna mig med tanken på mina nya äventyr (sorry)

EDIT: Och att jag ska åka tillbaka till mitt liv här i Nazzano är lika självklart som Jesus. Har ju liksom allt här, vänner, familj och djur.

De ställen som är inringade är logiskt nog de platser där jag ska hälsa på. Men tänker även försöka tjata till mig lite roadtrippin' till fler ställen.