Så igår hände det. Livet hann i kapp mig. Jag känner mig helt tom och sjukt ensam. Som sig bör, eftersom jag är just tom och ensam. Samtidigt som jag önskar att jag var hemma på Klacken med chips och Åke är ju numera livrädd för att åka hem. Livet är inte okej just nu.
Och Lelle, tack för att du var vettig och vaken igår natt. Loves you.
Inte ens en sväng till piratbaren gjorde mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar