Fått svar

När jag var liten var den enda som kunde trösta mig mamma.

Tiderna förändras.



(Alltså: Det jag menade var att den där mannen tröstar mig. Allt är toppen)

Jag kör nog på helsvart

Klockan 09:00 ska jag befinna mig vid Göteborgs tingsrätt (prisa eniro) Helt ärligt var det första jag tänkte när jag fick reda på att jag ska på rättegång: "WTF VAD SKA JAG HA PÅ MIIIIG?"

Jag ska följa med som någon form av stöd tydligen. Men jag är faktiskt själv i allra högsta grad inblandad i vad som har hänt. Och jag är förbannad. Imorgon ska huvuden rulla.

Your average msn-samtal på en måndagkväll liksom

"Skadeglädjen är den enda sanna glädjen" - Erik Linder '99

Det värsta är att alla vi känner tvivlar på oss (utom våra mammor) Därför känns det så jävla jobbigt när det faktiskt går skitdåligt och det inte är vårt fel. Jag pratar om vår film, vår dröm och vår äckligt stora chans i livet.

Men så fick jag ett mejl från den bästa imorse. Plötsligt kändes det lite bättre:

Som en mormor

Idag har jag varit sjukt nere. Jag har tänkt att vår film aldrig kommer att bli klar, att huvudpersonen kommer att banga osv. För jag hade försökt få tag i honom i flera dagar, men han hade inte svarat. Men så, för en kvart sedan, kom han online på msn.




Jag ringer och pratar med en olyckligt kär kille. Jag förvandlades till Dr Phil och gjorde mitt bästa för att hjälpa och trösta. Sedan frågar han om han får läsa upp en grej han har skrivit.

Det var så fint och äkta och fan. Det var en dikt om tjejen han var kär i. Han hade plockat ut de finaste av de ord han hade i sitt ordförråd. Han läste det så genuint och fint och fan.

X: Så vad heter det jag gjort?
Jag: Vad menar du?
X: Ja, min kompis sa typ poesi, men jag vet inte vad det är.
Jag: Jaha, du har skrivit en dikt.
X: Dikt?
Jag: Ja.
X: Coolt.

Innan vi la på visade det sig att han hade en till dikt. Den handlade om hans döda pappa och om hur han inte ville bli "sån far sån son" som han uttryckte sig.

Den där killen alltså, fan ta honom, han får mig alltid att vilja dö av diverse olika anledningar. Just nu är jag rörd, och -oförtjänt- stolt.

Kära Örebroare

En sak som är jobbigt är när man vill/SKA/MÅSTE göra en grej och det liksom hänger på andra att det blir gjort. Det är jobbigt.

Vår huvudperson är kär och galen. Och okontaktbar. Det är dumt, eftersom vi håller på att göra en pilot till vår film och deadlinen till den är 1:a april. I år alltså.

Life is gooooood.

Dagen till ära är det även ljudisolerat (därav madrasserna)

Vi befinner oss just nu i vårt kontor, eller som andra skulle kalla det - en walk-in-closet. I vårt kontor förvarar vi allt som har med vårt filmprojekt att göra. För när det går dåligt kan vi helt enkelt bara stänga dörren till det lilla rummet och förtränga alltihop.

Just nu är vårt kontor även en inspelningsplats.

Den riktiga huvudpersonen kommer senare

Hej och hå hur ska det gå, sjunger Beke

Det är fler än jag och Beke som åker till Stjärnsund för att slippa saker, tydligen

Jag älskar Göteborg men nu på slutet blev det alldeles för mycket bekymmer där. En av filmgrabbarna gör mig gråhårig, rädd, arg och förtvivlad. Så jag kände att nu är det verkligen dags att chilla. Vilken plats är bättre att chilla på än Stjärnsund liksom.

Men så, nu ikväll vid elva, knackade det på dörren och där stod han. Vi gick en promenad i regnet. Det är väldigt givande att skälla på någon som bara sväljer det. Han är fin den gossen. "En dag, allt kommer vara perfekt. Det vet jag" sa han. "Det vet jag med" svarade jag.

Så vi väntar vidare.

Har precis...

... pratat med fem olika poliser, varav en i en bil.

Jag är typ som Gunvald, tycker jag.

Skönt att se att det har hänt hel del sedan 2007

Hade just ett trettio minuter långt telefonsamtal med en av våra filmkillars mamma. Hon behärskar knappt det svenska språket men hade blivit orolig när hon fått ett brev från polisen där hon förstod att det stod något om hennes son och en pistol. Jag blev otroligt lättad av att höra hennes oro. Har misstänkt att hon inte har brytt sig förut.

Hennes pengar tog slut på mobilen så vi fortsatte samtalet på msn, där kom vi snabbt ifrån ämnet och hon började skicka gamla bilder istället.

Hon må vara 25 år äldre än mig, men hon äger mig på msn-smileys


Första filmdagen

Edit:

Det jag glömde nämna var en kidnappning, en pistol och en jakt. Vi samlar erfarenheter här i Göteborg!

En stund på jorden

Jag brukar, innan jag går hemifrån, titta från balkongen ner på de lekande barnen och avgöra av deras klädsel vad jag ska ta på mig. Men idag klev jag upp innan barnen så jag tog på mig för lite och var tvungen att gå tillbaka för att hämta en jacka. Jag har inte behövt använda jacka på mycket länge. Känns dumt att börja göra det nu. Jag är förvirrad. Hoppas barnen är tillbaka imorgon.

Min kära fjällis!

När jag kom fram till körskolan möttes jag av en inte så bekant doft. Rutten råtta! Körningen gick bättre än någonsin, och det var ju minsann på tiden med tanke på att min uppkörning inte är långt borta. Åtta minuter efter min körlektion ringde Uno och berättade att han var på väg. Vi kramades, åt jordgubbar och diskuterade.

Han blev nog väldigt rörd över att se sig själv på vår wonderwall

Jag och Beke äter ofta saker i perioder, förutom choklad och chips som ständigt är återkommande. Nu är vi inne i en s.k. bantningspizzaperiod.


Fullkornstortilla, ajvar, champinjoner, keso, tomat och lök + ugn

Sedan begav jag och Beke oss ut på jobb.


Beke är där längst upp!


Sedan kom regnet


En perfekt krok


Idag var det action som gällde

Idag var sista filmdagen med Christian innan vår semester. Fick ett fint adjö-sms:

ida va skojj som fan
har inte fått spring på länge hehe,
dsamma ha en soft semester me får å kossor <3
sakna nte gbg fö mkt
ni kmr juh trotts allt tbax hoppas ja :D ...
hälsa de d andra tjajorna oxo <3
chris out

Vi skyndade oss hem för att äta innan nästa pass.


Jäkligt osexigt, men ack så gött! (det är en macka under också alltså)

Klockan tio mötte vi Leo. Han skjutsade runt oss i hans mammas bil så vi kunde filma. Det tackar vi för.

Vi betalar ut lön i choklad

Instämmer

Idag fyller huvudpersonen Robin (a.k.a Rolf/Dela/Roffe/Cruz/Robert) 18 år. Vi mötte honom på stan en snabbis. Där höll han ett snabbt föredrag om hur det är att fylla 18 för oss.

"Man måste festa järnet nu, du vet. Passa på när man är ung. När man har massa vänner. Palla de som har jobb eller pluggar. De har inga vänner plus att de är deprimerade, fyfan. Det är nu ska man festa ju. Det är det som gäller. Samma sak på midsommar också, alltså supa. Fyfan, du vet"

Say no more

Kom ihåg var du hörde det först

De här killarna kommer att lyckas och bli något riktigt jäkla stort en vacker dag.

Filmtajm!

Nu ska vi iväg och göra det vi är här för att göra. För även fast det kanske inte verkar som det så håller vi på med en dokumentärfilm. Det är vi väldigt seriösa med. Den är ju vårt första kärleksbarn.

Dricker direkt ur tetran

X: ey hannah
H: yes?
X: XXX X X X X X X XXXX X X X X XX XX XXXXX XXXXXX XXX
H: XXX XX X X XXXX XXXXX XX XX X
H: men det är bra att du vågar berätta för mig
X: aa kan inte berätta för någon annan

Jag blir smickrad men samtidigt förkrossad givetvis. Men vi tar det imorgon.

För nu är det ju dags att bege sig mot Biskop! Ensamheten är över. Hurray!

En gång till! En gång till!

Redigerat en av våra filmkillars student idag. Fyfan.

Och bredvid tigern, döpt efter Gordon Ramsay

Jag och en av mina bästisar, Beke, flyttade från Dalarna till Göteborg för nästan ett år sedan för att kunna fortsätta med vår dokumentärfilm. Filmen handlar om de coola kidsen i förorten och kommer att bli klar hösten 2012. Då ska ni få se, minsann!

Jag och Beke bor tillsammans i en trea i Majorna. Två av de tre rummen står helt tomma och orörda. I det tredje sover vi, på golvet under baren med de blinkande turklamporna och bland porslinshundarna i verklig skala. Vi har det fint.

Ni som inte visste det, nu vet ni.