Whatever happens in Stjärnsund stays in Stjärnsund

Sweden vår befriare

Jag har varit i Falun ett par dagar. Bilder och roliga historier kommer en annan dag.

Det är fler än jag och Beke som åker till Stjärnsund för att slippa saker, tydligen

Jag älskar Göteborg men nu på slutet blev det alldeles för mycket bekymmer där. En av filmgrabbarna gör mig gråhårig, rädd, arg och förtvivlad. Så jag kände att nu är det verkligen dags att chilla. Vilken plats är bättre att chilla på än Stjärnsund liksom.

Men så, nu ikväll vid elva, knackade det på dörren och där stod han. Vi gick en promenad i regnet. Det är väldigt givande att skälla på någon som bara sväljer det. Han är fin den gossen. "En dag, allt kommer vara perfekt. Det vet jag" sa han. "Det vet jag med" svarade jag.

Så vi väntar vidare.

Han heter Elvis och bor i Långshyttan

Min värsta fiende efter spindeln

Ett barn berättade för mig att Kalle Anka var en bläckfisk

Jag är yngst i familjen och jag har inte någon stor släkt med massa barn. Så jag har ingen erfarenhet av barn. Idag passade jag på att studera dem noga.

Här i Stjärnsund bär barnen färgglada Jofa-hjälmar och dricker hemgjord saft ur gamla sirapsflaskor.

Men roligare är det med tonårspojkar. Jag betedde mig som en riktig pizzaturre idag. En grabb bad om en hamburgare utan senap. "Varsågod, en hamburgare med extra mycket senap" sa jag sedan och skrattade ondskefullt. Precis som en pizzaturre.

Jag vill även passa på att göra reklam

Det finns en ny topping till mjukglassen: Vit chokladsås.

DÖR

Idag har jag jobbat!

Hjälpt min far med att steka hamburgare närmare bestämt. Mitt favoritmoment i kiosken är när det ska fyllas på smågodis. Jag och papi fick konstiga blickar av kunderna när vi kommunicerade med varandra med diverse mummel och gurglingar. Man måste ju provsmaka. Allt på en gång.

"Det är ju så gött" Som vi säger där hemma on the west coast.

Apropå lunch

"Det här har jag sett på tv en gång tror jag"

Jag och Beke gjorde storkok som vi bjöd familjen på vid midnatt.

Till höger ser du det senaste tillskottet i familjen!

Har precis...

... pratat med fem olika poliser, varav en i en bil.

Jag är typ som Gunvald, tycker jag.

Det är hög tid för mig att fatta vinken

Idag fick jag äntligen min kod så att jag kan boka en ny tid för uppkörning:

Det finns en ledig tid i hela Sverige. Imorgon bitti i Farsta. Sedan finns det inte tider förrän i slutet av september och då är det too late.

Jag ska nog inte ha körkort helt enkelt.

Gillalalala läget!

Imorgon är det Zimbabalooba som ska få ett par slantar

Det är viktigt att hjälpas åt här i Stjärnsund. Än så länge har jag sponsrat Kursgården Fridhem genom att äta på deras lunchrestaurang och gått på konsert i Smedjan så att familjen Swahn kan fixa ännu fler tokiga spelningar.

Och köpt en hampa-tröja av Johannes

Haneh <3 Stjärnsund

Everyone is Jesus

Jag och Beke gick ner till Smedjan lagom till Tomas Di Levas första spelning (Han sålde slut så det blev en extrainsatt spelning på dagen) Vi såg bilar med stora peace-märken på sidorna fylla den lilla parkering medan vi surade. Vi ville ju också se Di Leva. Vi hade planerat att sitta utanför för att i alla fall få höra honom. Men vi blev så bittra så vi gick hem.

Sedan tänkte vi att vi skulle göra ett nytt försök till den riktiga spelningen. Den skulle börja klockan sju. Fem över sju är vi i kiosken och chillar. Då kommer Tomas själv körandes i en bil och vips hamnar vi i Smedjan.

Det var så fint. Tomas fnissade när han klev på scenen och fortsatte fnissa in på låtarna och i mellansnacken. Efter den tredje låten fnissade han så mycket så jag trodde att han snart skulle börja gapskratta. Publiken började fnissa nervöst och alla funderade nog över vad tusan det var som var så roligt. Då säger han: "Jag är bara så glad" och så fnissar han lite till och fortsätter: "För att jag andas"

Min första riktiga mardröm som jag minns var en dröm jag hade i trean-fyran. Jag drömde att jag fick reda på att Tomas Di Leva var min riktiga pappa. Jag kommer ihåg paniken. Jag sprang högst upp i Stjärnsunds skola och tänkte hoppa ut genom fönstret. Tanken av att berätta för mina vänner att han var min pappa och tanken av att bli tvingad att träffa honom fick mig att vilja dö. Sedan vaknade jag och aldrig har jag väl varit så glad över att min pappa är min pappa. Tänk vad man förändras! Ikväll har jag suttit och beundrat den mannen, tyckt han varit så fin och blivit lite kär.

Innan jag gick till Smedjan hade jag varit inne på Flashback igen. Nu fanns det nya trådar i Mondo, gore och bizarre-kategorin. Där kunde man se filmer på kineser som tävlade om vem som kunde döda hundar snabbast. Någon tyckte att sparka på huvudet var det bästa sättet, medan vissa föredrog strypning.

Hur kan människor vara så olika? Jag satt och grät lite i mörket i Smedjan medan jag tänkte på hur orättvist det är.

Det finns många dårar och varje gång jag räknar har det blivit fler. Men jag tror på ett lyckligt slut, sa han.

"Nu blir det inte bättre än så här"

Härmed bestämmer jag att jag, Beke, Kak och Jakulw om sextio år, ganska precis på dagen, ska träffas och äta blåbärspaj a la Helena Kåks, dricka folköl och lyssna på "Summer of '69. Sedan ska Kak givetvis fälla samma kommentar som för ett par år sedan. Jag har räknat lite och kommit på att det finns en chans att vi fortfarande lever då nämligen.

Vore det inte hemskt på något sätt? Haha! Fast ändå en kul grej? Kommer ni ihåg hur mycket det var vi undrade över den kvällen? För då, om sextio år, borde vi liksom ha alla svaren. Vi har ju faktiskt redan några svar. Jag tycker att det här är en bra idé.

Och Kak, ifall du inte minns vad det är jag pratar om:
- Sista april 2006
- Åt din mamis paj och drack folk i köket på Hanrö
- Väntade på att Arvid skulle bjuda oss på fest
- Lyssnade på Summer of '69 när du säger det där som jag aldrig kommer glömma
- Vi var deprimerade
- Hamnade hos min grannar i Brits
- Vi fick gömma oss i köket när en förälder kom hem
- Hela festen flyttades till Hanrö
- Vi lämnade festen
- Träffade en tjej som hade hånglat med en polis
- Vi sprang tillbaka till Hanrö när du kom på att du hade din Hultsfredsbiljett i en skokartong i ditt rum

Märkte just att jag gjort en särskrivning i förr-förra inlägget!

Jag hade sagt till min vän Frida att jag inte ville ha någon födelsedagspresent i år. Att jag hellre vill ha "en upplevelse" istället. Så idag berättade hon att vi åker till Orsa björnpark i augusti! Jag blev så glad! Jag älskar djur och den senaste tiden har jag funderat mycket över just björnar faktiskt. Det började med att jag såg det här inlägget.

Jag hade med mig vin och chips

Igår var det Knytis i Rörshyttan.

14 juli

Jag åkte in till Hedemora där jag blev av med min andra oskuld. Det gick bra och smärtfritt, fast tungt var det. Sedan kom några vänner och vi åt allt möjligt och jag fick presenter. Tack igen!

Vi blev så svettiga av allt socker så vi gick ut och satte oss

Mulf var så stilig!

Sedan gick vi in till metropolen


Där blev det en gruppbild -Angelica (aka Pumpan)


Sedan ville vi ut på sjön!


David har byggt en flotte


Med två våningar!


Vi hade glömt glas


Vi flickor blev pinknödiga så vi blev avsläppta på Gryckens minsta ö


Om man ville röka eller något annat fick man gå upp på soldäcket så vi andra slapp se


Tillslut hamnade vi i skogen utanför en husvagn (Vad ska man göra då, om man blir vräkt men ändå vill bo i fantastiska Stjärnsund?)

Är ni kvar?

Okej, nu har jag landat här i Stjärnsund. Har hunnit gjort en del. Men jag har fortfarande ett par saker kvar att göra, sedan ska ju alla sakerna göras om ett par gånger, innan jag känner mig nöjd och kan fara tillbaka till Göteborg.

Sist vi hördes var det söndageftermiddag och jag satt på tåget på väg till Hedemora. Det som hände sedan var att jag, på perrongen i Sala, träffade en riktigt skön sundsare som heter Kia. Sedan åkte jag raka vägen till Kiosken och åt hamburgare. Norra Europas bästa, säger papi. I kiosken träffade jag även ett gäng kändisar. Sedan gick jag på promenad med min mor och hund innan jag somnade.

Så blev det måndag. Jag och Frida bakade tårtor och jag fick reda på att jag aldrig kommer få ta körkort. Vid fem körde jag och Mamsen till Arlanda för att hämta en storebror och hans festis. Men de kom aldrig. Vi letade genom hela Arlanda (kändes det som) Men så kom jag på att det antagligen blivit någon Lost-grej. Då blev jag lite upprymd samtidigt som jag kom på att det då inte var någon vits att fortsätta leta. Så jag lånande ett Visa-kort och satte mig vid en dator där jag väntade in tolvslaget = Jag 20 år.

Kändisar jag såg under kvällen:

• David Batra, som berättade för sin resekompis att han hade "ägg, skinka och mjölk hemma"

• Idol-Gathania, som var där med massa coola kompisar

• Janina från Långshyttan

Efter ett par timmar kom bror och hans Sooki. När vi kom hem vid tre-tiden på natten blev det presentöppning och smörgåstårta.

Och gratisjuice

Nu är jag i Katrineholm, här måste jag byta tåg. Såg nyss att det ej är första klass mellan Katrineholm och Sala. Fyfan. Jag vill ha gratisäpplen.