Omringade av sex gula nattvandrare (och jag är grabbens faster)

Igår skulle jag vara övervakare till en grabb under hans permission från avgiftningen. Han skulle hämtas och lämnas av mig vid dörren. Det gick bra. Men vad som hände där emellan vet jag ej. Vi skulle gå på Break Battle i Angered. Men så plötsligt kom jag på att han säkert skulle ha roligare utan mig, så vi delade på oss. Jag åkte hem och tittade på film och han åkte vidare till Angered. Klockan fem möttes vi och åkte tillbaka till sjukhuset. Lätt som en plätt!

EDIT: Jag hade ju aldrig lämnat honom ensam om jag inte visste att det skulle gå bra. Såklart.

Efter att jag kommit hem från sjukhuset ringde min vän Krigaren och bad om hjälp med att gräva en grop. Och självklart ställer man ju upp för sina vänner. Så jag bytte om till rosa gummistövlar, köpte festisar och begav mig iväg mot skogen.

Krigaren och My mötte upp mig någonstans och vi hittade en liten skatbebis i ett dike. Även fast jag räddat en fågelunge tidigare fick jag panik och ringde polisen. Vi lyfte upp Krabbis i ett träd och fortsatte mot skogen.

EDIT: Om det inte vore för att vi hade en grop att gräva skulle jag ha åkt med den till Fågelcentralen i Kungälv. Såklart.

My och Krabbis, R.I.P. (mer om det senare)

Väl framme i skogen grävde vi tills svetten rann. (Ett mycket trevligt sätt att tillbringa en lördagskväll, förresten) När det blev för mörkt för att kunna fortsätta invigde vi gropen på ett krigarvis. Någon klunk 48%-vätska senare var vi så rädda för mannen med tre ben som nog var i närheten, så började leta oss tillbaka till civilisationen.

Tyvärr tog batteriet i kameran slut, så jag hann bara ta denna bild

På vägen hem kom vi att tänka på Krabbis, fågelungen vi hittat tidigare, så vi gick förbi trädet där vi lämnat honom. Där satt han kvar, eller han hade ramlat ned, han såg inte ut att må särskilt bra. Jag låtsades vara mogen och sa "Han lider, det humana är att döda honom" Självklart var detta inget jag skulle kunna tänka mig att själv göra eller tillåta någon annan att göra heller. Jag hade helt glömt bort att vi hade en krigare med oss. Han sa upprepade gånger att "Jag gör det, jag hugger huvudet av den med hackan" Detta ignorerade jag. Givetvis slutade det med att jag plockade med mig fågeln och började bege mig hemåt. Tyvärr dog Krabbis på spårvagnen. (Att sitta ensam på en spårvagn halv fyra en söndagsmorgon med en död skata i famnen var inte så kul, förresten)

När jag klev av hittade jag en halv ros som jag la tillsammans med Krabbis i gräset vid ett ankare på Stigbergstorget. Jag höll en tyst predikan för mig själv och Krabbis innan jag reste mig och började vandra hemåt. Då tänkte jag:

Imorgon när jag vaknar ska jag skaffa mig en blogg.