När jag var liten älskade jag att längta och se fram emot saker. Jag gjorde alltid långa nedräkningar till allt möjligt. Numera vill jag inte längta till något. Jag är livrädd för att längta efter något så mycket att man låter dagarna dit bara svischa förbi. Tanken av att bli gammal med vetskapen om att man slarvade bort hundratusentals timmar då man var ung och fräsch skrämmer mig mer än något annat.
Det är synd att det ska vara så jävla svårt att leva i nuet.
Det är synd att det ska vara så jävla svårt att leva i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar