Idag hade jag och Beke en lärling med oss på vår dumpster-divingrunda. Vid åtta begav vi oss till det säkra kortet längst ut på Hisingen. På vägen dit förklarade vi för Pelle hur det skulle gå till. Vi berättade bland annat om vikten av att inte springa ifall vi skulle bli upptäckta.
När vi kommer dit lyser det vid lastkajen (de har sådana där lampor som tänds när någon rör sig) Alltså har någon redan varit där. Men vi kikar efter ändå. Då plötsligt kommer det en bil och stannar precis nedanför kajen. Jag viskar till de andra att "Chilla, det är ingen fara. Spela bara dum" Vi börjar låtsas titta i våra påsar. Det visar sig sedan vara något så ovanligt som en luffare med bil. Han är superschysst och vi delar med oss av det vi hittade. När vi ska gå märker vi att Pelle är borta, vi går runt och tittar och ropar efter Pelle i minst tio minuter. Sedan kommer Pelle. Pelle har trasiga byxor, blodiga knän och en stor reva i jackan. Pelle hade blivit så rädd så att Pelle hade hoppat ner och sprungit iväg. Tack vare mörkret och paniken hade Pelle ramlat ner för ett stup.
Jag och Beke skrattade åt Pelle hela vägen hem.
När vi kommer dit lyser det vid lastkajen (de har sådana där lampor som tänds när någon rör sig) Alltså har någon redan varit där. Men vi kikar efter ändå. Då plötsligt kommer det en bil och stannar precis nedanför kajen. Jag viskar till de andra att "Chilla, det är ingen fara. Spela bara dum" Vi börjar låtsas titta i våra påsar. Det visar sig sedan vara något så ovanligt som en luffare med bil. Han är superschysst och vi delar med oss av det vi hittade. När vi ska gå märker vi att Pelle är borta, vi går runt och tittar och ropar efter Pelle i minst tio minuter. Sedan kommer Pelle. Pelle har trasiga byxor, blodiga knän och en stor reva i jackan. Pelle hade blivit så rädd så att Pelle hade hoppat ner och sprungit iväg. Tack vare mörkret och paniken hade Pelle ramlat ner för ett stup.
Jag och Beke skrattade åt Pelle hela vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar