torsdag 28 januari 2010

Nostalgisk tack vare Svarte Petter

En sjuk sak är att när jag tänker på mig själv tänker jag på mig själv i högstadiet. Alltså att det var jag och nu ska jag se till att göra mig, Hannah 14 år, nöjd och svara på alla frågorna. Typ som att vi är ett team. Nu har jag stafettpinnen och ska ta mig i mål.

Ingen fattar.

På högstadiet, särskilt i åttan inbillar jag mig, funderade jag över livet varje dag. Jag stod som en klyscha framför spegeln och försökte föreställa mig hur jag skulle bli när jag blev stor. Jag tänkte att om jag någonsin skulle bli kär i någon och få känslorna besvarade skulle jag aldrig vara ledsen igen. Särskilt det där har följt mig och räddat mig från flera små depressioner.


Jag ser gymnasiet som en tid av dumma men nödvändiga erfarenheter. När jag har tråkigt tänker jag tillbaka på alla korkade saker man gjort och kanske egentligen borde ångra. Men jag är obegripligt stolt över det mesta.


Hur som helst, det känns som om jag är på god väg nu. Jag har fattat grejen med att äta rätt, jag har börjat träna, jag har fått vänner för livet, jag har hittat en perfekt kille och när jag tittar i spegeln börjar jag se. Vissa saker är fortfarande under konstruktion. Men shit pommes frites vad bra allt kommer bli.


Du skulle ha vetat, lillen.

2 kommentarer:

  1. Det låter ju helt fantastiskt. Jag har inte kommit någonstans i den processen känns det som. Lära känna mig själv, till viss del. Men som jag tidigare sagt; Om jag inte hittar mig själv innan 30, så tänker jag skapa ett perfekt "mig själv" och följa det till punkt och pricka.

    SvaraRadera
  2. När jag läser sådana här vuxensaker från dig haneh, så märker jag hur otroligt långt ifrån samma saker jag är. Det där med att träna och äta nyttigt har långt ifrån gått in i min skalle. Men jag jobbar ju och sådär. Ditt liv låter så fint!

    SvaraRadera