Slumpen är min vän

Imorgon ska jag träffa en gyminstruktör som ska visa mig hur jag ska göra för att bli tajt. Gäddhänget och den svarta rumpan ska bort. Beach 10! (Säger man så nu? Fy vad fult. Beach nollnio lät mycket bättre)

Förresten!

Igår när jag svimmade under spinningen (haha åh) minns jag särskilt en kvinna som hjälpte mig. Hon verkade kunna sina grejer, för hon domderade med mig på ett snällt men bestämt sätt. Ligg med benen högt, framstupa sidoläge, tre djupa andtag; in genom näsan och ut med munnen. Jag försökte ta mig därifrån flera gånger men hon var bestämd. Hon märkte när jag försökte fuska med andning och hon genomskådade mig när jag lurades. Men så smet jag tillslut iväg. På vägen hem kom jag på att vad fantastiskt det är att det finns människor som villkorslöst vill hjälpa andra människor. Jag försökte minnas hur hon såg ut så att jag skulle kunna tacka henne om vi skulle ses igen. Men jag mindes bara hennes röst.

Nu till saken. När jag kom till jobbet i morse fick jag först höra "Jag hörde vad som hände igår" X100000 sedan fick jag reda på att kvinnan som hjälpt mig var mamma till en av tjejerna på jobbet.

JAFYFANVADVÄRLDENÄRLITENMAMMA