Idag har jag längtat hem. Jag har varit nära att grina flera gånger. Dagen började med att jag skulle hjälpa städerskan Aurora att fixa ordning uteserveringen. Det blir sköj, tänkte jag. Aurora är i min ålder och verkar kunna lite engelska. Men på alla bord och stolar satt spindlar i olika storlekar och färger. Say no more.
Det blev finare än vad det ser ut.
När vi sedan fortsatte inomhus visade det sig att Aurora ibland blandar ihop ord med deras motsatser. "You must leave it here" kunde hon säga, när hon menade att jag skulle ta med. Allt blev fel och hon tyckte nog att jag var en idiot.
På lunchen sades inte ett enda ord på engelska och alla verkade stressade. Jag satt på ena änden av bordet och nynnade "nu äre fredagsmyyyys" och ville till Sverige och chirren.
Inte blev det bättre av att alla gick och la sig och sov i tre timmar efter lunchen. Och jag hamnade ensam i mitt rum framför Kungarna av Tylösand. Mama I'm coming home, tänkte jag då.
Men när folket vaknade var det glada miner igen och jag fick dåligt samvete för att jag längtat hem. Har nyss hjälpt Luigi att fixa hans blomma:
Där i bakgrunden.
Nu inväntar jag som vanligt kvällsmaten och vinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar