Varje kväll klockan åtta samlas alla som jobbar här och andra som har lust att dyka upp i den stora matsalen och äter tillsammans. (Än så länge är jag den enda woofaren. Men jag tror det skulle komma amerikaner nästa vecka)
Jag har varit lite spänd hela dagen inför den här middagen. Bortsett från Luigi är det bara hans fru som kan engelska. Det tycker jag är besvärligt. Vill så gärna prata med folk, vilket jag iofs gör, men jag vill att de ska förstå också.
Middagen gick hur som helst asbra, vi var åtta personer runt ett långbord. Det var två killar i min ålder där, Lucias son och hennes ragg. Även fast de knappt kunde någon engelska pratade vi ett tag. Det var sköj. Tills en av gossarna pekade på mig och sa "wino" vilket betyder hemlös alkoholist på engelska (men även vin på italienska) Är osäker på vilket han menade. Men jag svarade ja.
Och jag hjälpte till med maten (!) Det jag gillar bäst med Italien än så länge är att de äter som fan. De är både kvanitet och kvalitet på deras mat. Det blir alltid mat över hur mycket jag än proppar i mig. Och till maten serveras det vin eller "water with gas" (fnittrar alltid) Vinet serveras i stora tillbringare som står på borden.
Jag stod ensam och pysslade lite i köket efter middagen. Plötsligt känner jag något mot mitt ben samtidigt som jag hör ett knorrande. Men det var bara Åsa som ville säga godnatt (läs: ha mat)
Nu efter tre timmar har maten och vinet gjort alla trötta och det är dags att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar