Jag ringde Luigi igår när jag satt på tåget till Rom. Det går liksom inte att beskriva hur bra han är. Så jag skyndade mig vidare från Rom till Nazzano. När jag kom fick jag blöta pussar på munnen och hårda kramar. Lucia fick ur sig "Welcome home to mama" Jag har aldrig känt mig så hemma. Aldrig har något känts så rätt. Grinade hela dagen av lycka.
Sedan blev jag full och jag, Mel, Tony och Sergio hamnade ännu en bar. Med ett coverband. Men bäst av allt är alltid bilfärderna. Farfalle i min mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar